SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1902  
BEKNYTA, v.
Etymologi
[af BE- o. KNYTA; jfr ä. d. beknytte]
(†) binda, fängsla. Hur mången fräkker Man, then elliest Berg kan bryta / Får see thet samma Garn (dvs. kvinnans hår) kan all hans Kraft beknyta. Spegel Guds verk 193 (1685).
Spoiler title
Spoiler content