SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1906  
BESTRYKA bestry4ka, i Sveal. äfv. 032 (bestry´ka Weste; bestr`yka Almqvist), v. -er, -strök, -ströko, -strukit, -struken; se för öfr. STRYKA. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
Etymologi
[fsv. bestryka, liksom d. bestryge efter mnt. bestriken; jfr holl. bestrijken, t. bestreichen, ä. eng. bestrike; se BE- o. STRYKA]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., mnt., holl. o. t.] (i sht i skriftspr.) (öfver)stryka, öfversmeta, öfverdraga; i förb. bestryka med ngt äfv.: stryka l. smörja ngt på (ngt); jfr ANSTRYKA, BESMÖRJA. (Moses' moder) toogh .. ena kisto aff röör, och beströök henne medh leer och beck, och ladhe barnet ther vthi. 2 Mos. 2: 3 (Bib. 1541; Luther: verkleibets). Är ock allom nyttigt och förnödhen at bestryka ansichtet och henderna med ätickio och Rosenwatn (till skydd mot pest). B. Olavi 102 b (1578). Een Spetz eller Pijl, hwilken medh starckt Förgifft är bestruken. Kiöping Resa 125 (1667). Thes (dvs. tjärans) bruk är, at man Räf-ormen, som omkring sig fräter, några gånger bestryker. Roberg Beynon 66 (1709, 1727). Dermed (dvs. med offerblodet) beströks ock sielfve Afguda-bilden. Dalin Hist. 1: 179 (1747). Härpå bestrykas skinnen på rätsidan med Fårtalg. Fischerström 4: 340 (1792). Alla skepp voro i forntiden bestrukne med mönja. Carlstedt Her. 1: 425 (1832). Sedan de (dvs. de fattiga barnen) förtärt hvar sitt med sirap bestruket stycke bröd. Afzelius Minnen 2 (c. 1870). Byggnad .. bestruken med rödfärg. PT 1902, nr 193 A, s. 4. — jfr ASFALT-, KRIT-BESTRYKA samt BLOD-, O-BESTRUKEN. — särsk. [jfr t. mit losem kalk tünchen efter motsv. uttr. i hebr.] (†) bildl. i uttr. bestryka med lös l. obrukad kalk, användt om andliga lärare som försköna l. öfverskyla synden i st. f. att bestraffa den: hvitmena; lägga hyende under; jfr BESTRYKARE slutet. Folcket bygger vp weggena, men the (dvs. de falska profeterna) bestryka henne medh löös kalck. Sägh til the bestrykare som medh lösom kalck bestryka, at thet warder aff fallandes. Hes. 13: 10, 11 (Bib. 1541; öfv. 1904: hvitmena); jfr: Bestryka är uthloffua och trösta at thz skal gott warda, ändock bådhe är fåfengt. Glossa t. Hes. 13: 10 (Bib. 1541). Thes Propheter bestryka them (dvs. Israels förstar) medh obrukat kalck. Hes. 22: 28 (Därs.; öfv. 1904: tjäna dem såsom hvitmenare).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (mindre br.) långsamt draga handen l. ngt annat öfver l. utmed (ngt), stryka, fara öfver. När .. Magnet Nålen med Magneten wähl bestruken är. Rosenfeldt Nav. 9 (1693). Gnistor spraka från katten .. / När han på gummans knän af vänliga händer bestrykes. Runeberg 1: 42 (1832). Dalin (1850). — i bild. Tu (Jesus) sielf mitt fasta Centrum är, titt ord min Pol skal vara, / Tit all min hog, med tin Magnêt bestrykt, skal altid fara. Reg. horol. 20 (1745).
3) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (i sht i fackspr.) gå l. stryka l. fara l. föras (fram) öfver l. utmed; beröra. Almroth Karmarsch 30 (1838). Den yta, som af harfven bestrykes. Arrhenius Jordbr. 3: 314 (1862). Kaplandet bestrykes .. (vintertiden) af nordvestvindar, som bringa fuktig luft. NF 19: 70 (1895). En jernvägslinie Ockelbo-Hernösand, som skulle bestryka Ljusne, Sandarne .. och slutligen Hernösand. SD(L) 1896, nr 589 A, s. 2. — i bild. (De kristna bygga) på klippor, hvilka frestelsens och vedervärdighetens väder väl kunna bestryka, men aldrig röra och kullkasta. Hoffmann Förnöjs. 398 (1752).
4) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] mil., i sht artill., samt jäg. om projektil, (artilleri)eld o. d.: (i sin bana) stryka utmed; om strategisk punkt l. truppstyrka l. batteri l. gevär o. d.: låta projektiler stryka utmed l. framöfver, (hafva en ställning l. ett läge som tillåter att) utsätta (hvarje punkt af ett visst område) för eld, (med sin eld) behärska (jfr d. o. 4), ”rasera”. Ber. om segern vid Narva 1700, s. 4. Kungsholmen och Drotningskär, som ligga midt emot hvarandra, bestryka det nu brukliga farvatnet (vid inloppet till Karlskrona). G. J. Ehrensvärd 1: 182 (1776). Militären bestryker ”die Renngasse” med en häftig kartescheld. Snällposten 1848, nr 47, Bih. s. 1. Kastkroppen .. bestryker eller raserar fältet(,) hvarmed menas, att banan icke går högre öfver marken, än att målet träffas, hvarhelst inom skottlinien det är uppstäldt. Hazelius Artill. 17 (1865). Till följd af den minskade kalibern (på räfflade gevär) kan äfven kulans längd ökas så, att den blifver mycket större än dess diameter, hvilket äfven bidrager till gevärets bestrykande förmåga. Hahr Handb. f. jäg. 104 (1866). Den ryska centern, blottad i sin flank, / Bestrykes långskepps. Snoilsky i 3 SAH 5: 28 (1890). Hvar och en af .. (de parvis uppställda kanonerna) kan bestryka en vinkel af 240°—300°. Wrangel Sv. fl. bok 103 (1898). L. Tingsten i Ill. mil.-revy 1899, s. 166. De ryska fartygen voro snart bestrukna af en förfärlig eld längs hela fronten och båda flankerna. GHT 1905, nr 126 A, s. 3. — jfr SIDO-BESTRYKA. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i holl.] om kulbana, i sht i p. pr. Bestrykande banans storlek .. är beroende af den höjd, mynningen har öfver marken vid skottlossningen. Lärob. om eldhandv. 1: 58 (1876). Billmanson Vap. 210 (1880, 1882). Raserande l. bestrykande .. kallas en kulbana .., då dess höjd öfver marken ej öfverstiger 1,8 meter, d. v. s. manshöjd. NF 13: 735 (1889).
b) i uttr. bestruket stycke. Med bestruket stycke .. för en gifven målhöjd (h) menas den del af sigtlinien, der kulan på intet ställe går högre än h m(eter) öfver sigtlinien. Billmanson Vap. 209 (1880, 1882). Skjutinstr. f. inf. 1881, s. 9. Lärob. i artill. 81 (1883, 1892). — jfr OBESTRUKEN.
c) i bild. De fyrtiofem grader af horisonten, som han kunde bestryka med blickarna från sitt fönster. Strindberg Hafsb. 77 (1890).
Spoiler title