SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1908  
BETTLARE bet3lare2 (be`tlare (med) sl(utet) e Weste), m.||ig., i bet. 2 äfv. r; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Ordformer
(bet(t)l- Hist. tidskr. 1895, s. 324 (i handl. fr. 1563) osv. bät(t)l- A. Simonis Siäl. ört. Aa 9 b (c. 1585), Oxenst. brefv. 5: 87 (1616), Stiernman Com. 1: 753 (1619). bidl- Syr. 10: 30 (1536))
Etymologi
[efter t. bettler, vbalsbst. till betteln (se BETTLA); jfr ä. d. bedler, betlere, d. betler, nor. bidlar, mnt. bedeler, nt. beddler m. fl. former, holl. bedelaar o. BEDLARE. Med afs. på formen bättl- jfr etymolog. afd. under BETTLA. Formen bidlare kan vara samma ord som BEDLARE, friare, hvilket med afs. på bet. anslutits till bettlare, såvida det ej af ålder haft denna bet. jämte bet. friare (jfr BIDDARE samt anm. 2:o nedan), l. ock vara bildad af mnt. bedeler med anslutning till BIDDARE o. bidia (se BEDJA)]
Anm. 1:o Med afs. på ordets bruklighet jfr anm. under BETTLA, v.1, sp. 2108. 2:o. Ihre Gl. 1: 156 (1769) upptager bidlare i bet.: person som samlar allmosor åt de fattiga (jfr BIDDARE); möjl. är detta, liksom det ofvan anförda bidlare, samma ord som BEDLARE.
1) person som (yrkesmässigt) bettlar (se BETTLA, v.1 1), tiggare. Thet är bätre at man actar sitt arbete ther han sich mz behielper än at mykit beröma sich, och ther mz en bidlare warda. Syr. 10: 30 (1536; Bib. 1541: tiggiare). Thet kunde the icke tro, att K. M:t .. skulle hafve befalet Lasse Toprid så skatte theris legefolk, theris gamble föräldrer, ståtare (dvs. fattiga stackare) och betlere. Hist. tidskr. 1895, s. 324 (i handl. fr. 1563). Een arm Bättlare. A. Simonis Siäl. ört. A a 9 b (c. 1585). Jagh hadhe väll förhoppas H. K. M:tt .. icke ville att jagh så måtte tiena att jagh på sistone skulle blifva en bätlare. Oxenst. brefv. 5: 87 (1616). Eij skal heller någon Betlare lijdhas längre i stadhen och portarne att tiggia ähn i otte dagar, och sådant med Borgemästare och Råds vetskap och samtycke. A. Oxenstierna 1: 313 (1619). När han (dvs. den som föraktar Guds bud) til en tijdh sitt Trotz och stålta Modh drijfwit hafwer, skal han på thet sidsta blifwa en Landzlöpare och Bettlare. Rudbeckius Luther Cat. 102 (1667). (Rektor Hyphoff fann det påkostande) att sittia uti ett honorabelt officio och lijkvähl intet æstimeras .. annorlunda än såsom bettlare. Westdahl Blek. lärov. hist. 47 (1862; cit. fr. c. 1700). Inom hvarje fattigvårdssamhälle skall finnas behöfligt antal tillsyningsmän, hvilka böra anhålla betlare och med dem anställa förhör. SFS 1871, nr 33, s. 19. Rydberg Rom. d. 303 (1874, 1882).
2) [namnet gifvet af Linné sannol. med tanke på hithörande djurs synnerligen bristfälliga tandbyggnad; jfr att Linné kallade de högsta däggdjuren Primates l. Magnates, palmerna Principes, de största fjärilarna Equites osv.] (numera knappast br.) zool. om (djur hörande till) viss däggdjursordning (jfr anm. nedan); anträffadt bl. i pl. ss. benämning på ifrågavarande ordning. Agriæ Betlare. Linné Syst. nat. 8 (1748). 2. Ordn. (af däggdjuren) Betlare, Bruta hafva aldeles inga framtänder. Retzius Djurr. 12 (1772). Ordn. 7 Bruta (Betlare eller tandlösa). Sundevall Zool. 26 (1864).
Anm. till 2. Namnet gafs af Linné i sjätte upplagan af Syst. nat. (1748) åt den i de föregående upplagorna ej utbrutna ordningen Agriæ omfattande släktena Myrmecophaga o. Manis. (I Mus. reg. 8 (1754) upptages under bettlare endast Myrmecophaga.) I tionde upplagan af Syst. nat. (1758) utbyttes ordningen Agriæ mot en större, kallad Bruta, kännetecknad hufvudsakligen gm frånvaron af framtänder o. omfattande släktena Elephas, Trichecus, Dasypus, Myrmecophaga o. Manis. Med dessa släkten förenas i en senare uppl. (den tolfte (1766)) släktet Bradypus. Denna nya ordning, af Linné kallad Bruta, öfvertager hos Linnés efterföljare från den gamla namnet bettlare. Slutligen har namnet under en senare tid blifvit bevaradt åt den enligt modern zoologisk uppfattning till släktena Dasypus, Myrmecophaga, Bradypus o. Manis samt dem närstående släkten inskränkta ordningen Tandlösa, Edentata.
Ssgr (till 1): A: BETTLAR-30~ l. BETTLARE-ART 300~2. Thenna Bättringen är icke stycketaals eller effter Betlare Aart. Schroderus Osiander III. 1: 195 (1635).
-FURSTE~20. (Kreditorerna) haffva .. kallatt honom (dvs. hertigen af Lautereck) een arm bettlareförste. Oxenst. brefv. 10: 716 (1639).
-FÄRD~2. Jag skulle .. berätta om mitt första nattherberge på min bettlarefärd. Nygård Päivärinta Bild. 4: 142 (1887).
-KONST. (†) tiggarknep. (Gm detta handlingssätt) upvecker (konungen) flere .. til att bruke samme betlerekunst. Teitt Klagomålsreg. 272 (1555).
-MUNK. [jfr d. bedlermunk] (†) tiggarmunk; jfr BETTLE-MUNK. Man skulle förminska och afskaffa Betlare Munkarna. Schroderus Osiander III. 1: 72 (1635).
-SKARA~20. Grändens bettlareskara. Heidenstam Vallf. 108 (1888).
-STAF~2. (bettler- Stiernhielm) tiggarstaf; jfr BETTLE-STAF. Kan intet följa .. än att .. jag och min fattiga hustro i våra aflefne år (dvs. på vår ålderdom) husville måste gripa till bettlerstafven. G. Stiernhielm (c. 1654) i Stud. tillägn. H. Schück 212. På det (de) icke ömkel(igen) måge nödgas med bettlare stafwen sampt såssom wattn öfuer steenar kring Landet flÿta. Växiö domk. akt. 1691, nr 157.
B: BETTLER-STAF, se A.
Spoiler title