SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1916  
BLYS, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(blys Stiernhielm Herc. 452 (1658, 1668: nord-blys), Broman Helsingb. 174 (1707: Nordblys). blyss Hiärne 2 Anl. 38 (1702: nordblysz; på andra ställen -blys))
Etymologi
[af nt. blüs, norrsken, liksom isl. blys, fackla, feng. blysa, fackla, flamma, bildadt med j-afl. till stammen i BLOSS (se vidare BLOSSA o. BLYSA)]
(†) blossande, sken. Åthskillige slags blys och lius af blixtrande. Hiärne 2 Anl. 97 (1702). — jfr NORD-BLYS.
Spoiler title