BONITERA bωn1ite4ra l. bon1- l. bω1- l. bå1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[af t. bonitieren, bildadt till bonität (se BONITET)]
ekon. o. skogsv. enl. vissa bestämda regler beräkna o. angifva kvaliteten o. värdet hos (husdjur l. jordegendom l. skog o. d.). Efter den vid Riddaregodsen (i Tyskland) brukliga taxerings-methoden är denna åker boniterad till hafrejord och till treårigt rågland. Qvartalsskr. f. landtm. I. 1: 44 (1833). Reglor för Lammens Bonitering och Klassifikation. J. T. Nathorst Därs. I 4: 53. Jordens bonitering består i en teknisk värdesättning av bördigheten. Sommarin Ekonomilära 2: 47 (1916).
