SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
BONJOUR boŋʃɯ4r, äfv. -ʃω4r, ofta med mer l. mindre franskt uttal, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -er.
Ordformer
(bonjour Envallsson Julafton 33 (1801: bonjour-rock) osv.; bonjur Blanche, Tegnér Sv. rättstavn. 6 (1887); bonschiur Bouppteckn. fr. Växiö 1803; bonsjur A. Noreen i Landsm. VI. 5: 6 (1888))
Etymologi
[antingen ellips af det i sv. ngt tidigare anträffade, från t. lånade BONJOUR-ROCK l. lånadt af ä. t. bonjour, ellips af bonjourrock, bildadt gm ssg af fr. bon jour, goddag (se BONG o. JOUR), o. t. rock, rock; benämningen antagligen uppkommen därigm att ifrågavarande plagg urspr. (liksom delvis ännu) företrädesvis användes till förmiddags- o. visitdräkt]
lång lifrock med slag o. vanl. raka skört (numera oftast förfärdigad af svart tyg o. försedd med två knapprader), rock, långrock, redingot. Bonjouren håller nu på att undanträngas af jaketten och smokingen. Bouppteckn. fr. Växiö 1803. Prinsarne voro enkelt klädda i korta blå bonjourer och hvita västar. Stenhammar Riksd. 1: 34 (1834). Hvad ser jag! .. doktorn är i bonjur! Blanche Flick. i Stadsg. 244 (1847). En bonjour af brunt kläde från 1800-talets midt. Redog. f. Nord. mus. 1908, s. 22. — jfr KAMGARNS-BONJOUR.
Ssgr: A: BONJOUR-BYXOR, pl. —
-KLÄDD, p. adj. —
-KOSTYM.
-ROCK. (bonjours- Bouppteckn. fr. Växiö 1804 o. 1813) [af ä. t. bonjourrock] (numera knappast br.) bonjour. Envallsson Julafton 33 (1801). Et slags morgon- eller bonjour-rock. Mag. f. konst 1828, s. 32. Berndtson (1880).
-SKÖRT.
-VÄST.
B (†): BONJOURS-ROCK, se A.
Spoiler title
Spoiler content