SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
BONNETTERA bon1ete4ra l. bωn1- l. 1- l. 1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(bonettera Zethelius)
Etymologi
[afl. af BONNETT, sbst.1 2; jfr t. bonnettieren]
(numera mindre br.) bef. förse med bonnett(er). Ståhlsverd 4 (1755). Krönets förhöjning på somliga ställen kallas bonnettering och dermed försedde kanonbankar kallas bonnetterade. Hazelius Bef. 64 (1836). Bonetterade vallar äro mera än andra i behof af maskering. Zethelius Fältarb. 41 (1892).
Spoiler title
Spoiler content