SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
BONNE-FORTUNE bon1fortyn4, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(oftast skrifvet på franskt sätt i två ord. — bonnfortyn (bånn-) Blanche Våln. 123 (1847: -er, pl.), Dens. Älsk. 179 (1848: -er, pl.))
Etymologi
[liksom t. bonne fortune af fr. bonne fortune, af bonne, f. till bon, god (se BONG), o. fortune, lycka (se FORTUNA)]
(numera knappast br.) tur, lycka, favör; särsk. om framgång hos det täcka könet. Andersson Frem. ord (1845). Att lura kreditorer och förföra oskyldiga flickor, se der deras hufvudbragder, hvaröfver de berömma sig och prisas af andra för dessa sina ”bånnfortyner”, såsom det heter bland civiliseradt folk. Blanche Våln. 123 (1847). Wenström o. Jeurling (1891).
Spoiler title
Spoiler content