SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
BUKTIG buk3tig2, adj. -are; adv. -T.
Ordformer
(-cht- 1740)
Etymologi
[afledn. till BUKT; jfr d. bugtig, holl. bochtig]
1) (i sin helhet l. i större delen af sin sträckning) böjd; särsk. ss. motsats till: plan; stundom: utbuktad, konvex (motsatt: konkav). Cylinderns buktiga yta. Carlberg SthmArchitCont. A 4 b (1740). De bugtiga plankor af eke (i skeppet Ellida). Tegnér (WB) 5: 24 (1825). Bergman Hofbesl. 171 (1905). — jfr IN-, UT-BUKTIG.
2) (numera mindre br.) som går i bukter l. på hvilken det finnes bukter; ofta: krokig, slingrande. Trånga och buktiga gator. Agrell Maroco 2: 359 (1800, 1807). Rodret .. lette (dvs. letade) sin bugtiga väg bland klippor och blindskär. Tegnér (WB) 5: 24 (1825). Hansson NVis. 25 (1907). — jfr MÅNG-BUKTIG.
3) om af vinden utbuktadt segel, motsv. BUKT 1 b δ: fylld. (Æneas' skepp) nalkas .. hamnen med bugtiga segel. Adlerbeth Æn. 15 (1804). CVAStrandberg 1: 7 (1845).
4) (numera knappast br.) till BUKT 4: om vik o. d.: som liknar en bukt; om sjö o. d.: som bildar l. är försedd med bukter. Fischerström Mäl. 70 (1785). (Sörmlands) bugtiga insjöar. Törneros Bref 1: 177 (1826). En buktig, föga inskjutande vik. Landsm. VI. 3: 20 (1888).
Afledn.: BUKTIGHET, r. l. f. äfv. konkret.
1) (numera i sht i fackspr.) till 1. Duræus Naturk. 121 (1759). Alla .. i .. (läran om flytande kroppars motstånd) upgifna Theorier .. gifva .. en och samma Formel för en och samma Ytas motstånd, utan åtskillnad, den må vända bugtigheten (Convexitéten), eller iholigheten (Concavitéten), emot anstötningens led. VetAH 1814, s. 1.
2) (numera mindre br.) till 2. Stridsfronten bör (ej vara rätlinig, utan) .. följa terrängens bugtigheter. Sylvan Vial 2: 261 (1863).
Spoiler title
Spoiler content