publicerad: 1924
BUKT buk4t, r. l. m. (Sahlstedt osv.) l. f. (Lind (1749) osv.); best. -en; pl. -er (1709 osv.) ((†) -ar 1682—1725).
Ordformer
(-o- 1555—1768. -å- 1713—1730. -cht 1620—1740)
1) böjning.
a) (†) abstr.: böjande, krökande, bockande. Inge wärjor emottagas, som icke äre först med slag och bugt wäl proberade. LMil. 1: 354 (1684).
b) (numera i sht dels i vårdadt spr., dels i fackspr.) konkretare: krök(ning), sväng, vindling, vindel; numera bl. om krökning i horisontal led (jfr dock β, γ), särsk. af väg l. vattendrag; förr stundom närmande sig l. öfvergående i bet.: buckla (jfr BUCKLA, sbst. 1 b); särsk. i uttr. gå i bukter, göra, stundom slå, förr äfv. gifva (en) bukt, i sht förr äfv. slå bukt l. göra bukter på sig. O-isotermen gör en bukt norrut vid Nordsjön. Ån, vägen gick i många bukter. Demonstrationståget ringlade sig fram i bukter som en orm. Svanken eller buchten på kyrkogårdsmuren. RP 7: 177 (1638). När .. (”Seva berg”) kommer til .. Gautelfuan, gifwer det en bogt (dvs. sänka). Rudbeck Atl. 1: 485 (1679). Bugna .. (dvs.) slå bugt på sig. Serenius (1741). I fall någon buckt vore på Ledet (af soldater). ReglInf. 1751, s. 104. En god slipsten bör vara jämn efter Cirkelen, så at ingen bugt är eller svanck in. SvSaml. 3: 72 (1764). Uppå ett rankigt bord två skålar äro ställda, / Af hvilkas bugter ses, de ofta varit fällda. Lannerstierna Vitt. 14 (1777). Kring medjans .. bugt / Hon en gördel af violer bar. Runeberg 1: 214 (1841). (Sv.) göra bugter på sig, (t.) sich krümmen. SvTyHlex. (1851). Näsan .. slog bukt på bukt. Lagerlöf Kejs. 66 (1914). — särsk.
α) (i sht jäg.; jfr dock slutet) krets som ett (jagadt) djur (i sht hare, lo l. räf) gör, i det att det förr l. senare återvänder. till ungefär samma ställe hvarifrån det utgått; särsk. i uttr. göra l. slå en bukt l. bukter, gå (i) bukt(er); äfv. om det område som inneslutes inom en dyl. krets. Creutz Vitt. 52 (1756). Källström Jagt 233 (1850; om område). (Järfven) slår vida bukter genom skogen. Hemberg ObanStig. 259 (1896). (Drefvet) gick bugt på bugt inne i de svåraste markerna. Kolthoff Minn. 148 (1897). — särsk. (föga br.) bildl., i fråga om samtal o. d.: krumbukt; slingring; omsvep. CGCederhielm Vitt. 155 (1739). Låt mig utan vidare bugter höra, hvad .. (Brand) svarat ja till. Runeberg ESkr. 2: 84 (c. 1850).
β) (i fackspr.) (på trädets växt beroende l. genom senare åverkan l. bearbetning åstadkommen) krök på en timmerstock l. bjälke o. d. König Mec. 123 (1752; möjl. till hufvudafdelningen). Sätta bugt i en mast. Ekbohrn NautOrdb. 206 (1840). Cirka 1/2 partiet (skeppsvirke) skall hafva bugt. TLev. 1899, nr 36, s. 1. — jfr TVÄR-BUKT.
γ) [jfr motsv. anv. i holl.] skeppsb. rundning, båge; särsk. om fartygsskrofvets l. däckets rundning: språng. (Linjen C) Är Berghultet .. löpandes uthi en jämpn Buckt. Rålamb 10: 1 (1691). Däcket var konstrueradt med ganska stor bukt eller ”språng” så väl långskepps som tvärskepps. Wrangel SvFlBok 54 (1898). — jfr DÄCKS-BUKT.
δ) på segel l. flagga l. dyl.: utbuktning som vinden åstadkommer l. åstadkommit, då den fyller (fyllt) seglet (flaggan osv.); jfr BUK 4 c α. Med spända segels bugt de styrde ut åt hafs. Wallin Vitt. 2: 276 (1807). Johansson HomIl. 1: 481 (1846).
2) (†) bugning, bockning. AWollimhaus Vitt. 34 (1670). För en ungkarls bukt en jungfru måste nijga / Tre resor aldraminst. Keder Vitt. 367 (1690). Kolmodin QvSp. 2: 177 (1750). jfr: En slog uppå sin rygg en alt för artig bukt. Livin Kyrk. 130 (1781).
3) (numera nästan bl. sjöt.) om buktning på l. buktad del af tåg, tross l. kätting o. d.; äfv. om buktadt tåg osv. i dess helhet. Rosenfeldt Tourville 61 (1698). Gif god bukt (dvs. släpp ut tillräckligt mycket af ankarkättingen), så rider hon (dvs. skutan) bättre upp. Carlén Rosen 393 (1842). Bugten af skoterna infångas till stängvanten. Ekelöf Skeppsm. 77 (1881). Nu gäller det att få någon bukt under vraket. SD(L) 1895, nr 306, s. 5. För att förvara tågvirke lägger man det i spiral, det ”uppskjutes” i bukter eller rundtörnar. Öhrvall Knut. 13 (1908). — jfr FÖRHANDS-BUKT.
4) vid, men föga djupt inträngande, till formen rundad vik af hafvet (sällan af en insjö); jfr FJORD, FJÄRD, VIK. Månsson Siöb. 14 (1644). Flodernas slamtillförsel och hafvets oafbrutna verksamhet hafva .. utfylt talrika bugter. Kruhs Jordkl. 1: 341 (1881). — jfr HAFS-BUKT.
a) [jfr motsv. uttr. i d. samt nt. dial. to(r) bugt (bucht) krigen, driven; uttr. torde innehålla bukt i bet. böjning, urspr. användt i fråga om brottningskamp; jfr likbetydande isl. fá l. vinna svig (eg.: böjning) á einhverjum; jfr äfv. d. dial. vi kan ta en bugt med hverandre i bet.: ta en dust, äfvensom BUKTA 6] (ngt hvard.) i uttr. få bukt på l. med ngn, äfv. taga bukt på ngn, få ngn att foga sig l. lyda l. gifva med sig l. uppgifva sin motspänstighet, ”rå på” ngn, blifva herre öfver ngn; förr äfv. hafva bukt på ngn, ha ”pli” l. disciplin på ngn. (Djäfvulen) står .. (alltid) ther effter, at han må få bogt på oss. LPetri 1Post. X 2 b (1555). Borg Luther 2: 634 (1753: få bugt med). Liljevaldh .. hade (ej) någon bugt på sina komministrar. CFDahlgren (1828) hos Thomander TankLöj. 173. Tar jag inte bugt på den rackarungen, så (osv.). Strindberg SvÖ 3: 317 (1890). Brandmanskapet fick .. bukt med elden. VL 1908, nr 95, s. 11. jfr (†): At .. (apostlarna) i tronne .. faste, .. framhärdha skulle, til thes the all mootgång öffuerwunno och buchten affgingo (dvs. afgingo med seger?). SLaurentii Ridd. F 3 a (1622).
b) (numera knappast br.) i uttr. gifva bukt under (ngt), böja sig för (ngt), underordna sig (ngt), lyda (ngt). (Arves) hjerta .. ville (icke) gifva riktig bugt under förnuftet. Carlén Rosen 625 (1842).
6) [jfr dels ä. d. springe i bugt med en, behandla ngn hårdt, dels holl. in de bocht springen, dansa, vara uppsluppen] (†) i uttr. springa i bukt med ngn, ta en dust med ngn? Ther är .. ett slagh (präster) .., hwilka artigt kunna springa i bocht .. medh Fanen och Diefwulen vthjaga. Willman Jap. 166 (1667). jfr: Det synes, att kongen tänker till att försöka en bukt (dvs. ”en storm”) på Köpenhamn i vinter, efter han samlar mycket folk hit (dvs. till Helsingör). Ekeblad Bref 2: 102 (1659).
7) [möjl. till 1 b α; jfr sv. dial. (Skåne) i första vännan] (numera bl. hvard., föga br.) i uttr. (ge sig) i första bukten, i första taget, med det första. Hans ”concedo” (dvs. ”medgifves”) kom .. ej i ”första bugten”. Sundblad GBruk 64 (1888; i fråga om en disputation). T. var emellertid ej den, som gaf sig i första bugten. Kolthoff Minn. 131 (1897; om en jägare).
8) [jfr nt. dial. tor bugt (bucht) driven, försätta i trångmål] (†) trångmål, ”klämma”. (Sorgen) skaffar at en frisk, sitt högha modh snart fäller, / Hon ens Gemuth och Sinn, i månge buchter ställer. Palmcron SundhSp. 160 (1642). jfr: Den tid, de (dvs. G. A. de la Gardies förfäder) Ryszens macht, i trånga buchter dref, / Och med den Swenska Häär, dem reglor föreskref. Brenner Dikt. 1: 121 (1695, 1713); jfr 1 b α.
Ssgr: BUKT-HYFVEL. snick. hyfvel hvarmed ytan å buktiga träföremål befrias från ojämnheter, rundhyfvel, skeppshyfvel; jfr BUKT 1 b β. MeddSlöjdf. 1900, 1: 69. —
(1) -TANDAD, p. adj. bot. om blad: hvars ”tänder” hafva buktiga sidor. Nyman VäxtNatH 1: 304 (1867). Sylvén SvDikotyl. 1: 18 (1906).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content