SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
BURRIG bur3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[afledn. till BURRA, v.1, i bet. 2 dock möjl. till BURRA, v.2, i bet. 3 möjl. till BORR, sbst.2, i bet. hål; jfr PURRIG]
1) som har form af l. erinrar om ett ’burr' (se BURR, sbst.1); upprufsad, rufsig, ruggig. Burrigt hår. Topelius 24: 296 (1862). Domherrar ha suttit burriga och tjocka .. i de försilfrade träden. SDS 1895, nr 14, s. 1. Väl kunde .. (Gyldén) då ibland se något burrig ut med sömnen i ögonen. ASScF XXIII. 9: 19 (1897).
2) (†) knarrig, vresig, fnurrig. Erkebiskopen är .. burrig och herrisk. Stenhammar Riksd. 3: 14 (1844). Bremer Hertha 394 (1856).
3) (†) pipig, porös. En liten klimp i Såppgrytan .. blir .. lös och burrig, som en simla in vti. Broocman Hush. 6: 73 (1736).
Spoiler title
Spoiler content