SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1906  
DALKIG dal3kig2 (da`lkig Weste), adj. -are.
Etymologi
[afl. af DALK, sbst.1]
(mindre br.) försedd med dalkar; valkig; jfr BALKOT. Nordforss (1805). Swalin Ordl. (c. 1847). Dalkig hud. Dalkiga händer. Dalin (1850). A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 88 (1902; angifvet ss. icke br. i Finl.).
Spoiler title
Spoiler content