SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1911  
DESTO däs32 (nästan alltid uttaladt under en accentform med följande ord: däs1), adv.
Ordformer
(teste G. I:s reg. 1: 262 (1524), Mat. 23: 14 (NT 1526), 2 Krön. 28: 13 (Bib. 1541), Brahe Kr. 37 (c. 1585) m. fl.; tesste G. I:s reg. 15: 373 (1543); täste O. Petri Men. fall H 3 a (1526), B. Olavi Tillegn. A 3 a (1578). theste L. Petri Kyrkost. 4 b (1566), Phrygius Him. lif. A 2 b (1615), Handb. 1693, s. 193 m. fl. deste Brahe Oec. 18 (1585), A. Oxenstierna 1: 53 (1612), Salberg Gram. 11 (1696), Nordberg K. XII 1: 193 (1740) m. fl. dheste Rel. cur. 87 (1682). testa Mark. 10: 48, Luk. 18: 39 m. fl. st. (NT 1526), G. I:s reg. 5: 156 (1528), Hos. 7: 1 (Bib. 1541). thest Ps. 1695, 279: 5. — desto RP 6: 108 (1636), Kyrkol. 24: 18 (1686), Eneman Resa 1: 10 (1711) osv.; dästo Kyrkol. 18: 4 (1686). des(s)do Växiö domk. akt. 1783, nr 111, Därs. nr 128. thesto Swedberg Schibb. 222 (1716), Humbla Föret. 5 (1740). Anm. Med ett följ. adverb sammanskrifves ordet stundom, t. ex. testeförre Brahe Kr. 37 (c. 1585); destomer(a) (testemeer, testameer osv.) Mark. 10: 48 (NT 1526), Jes. 1: 5 (Bib. 1541), Ågren Gellert 67 (1757), Lehnberg Pred. 1: 230 (c. 1800), Sturzen-Becker 5: 70 (1862) m. fl.; destomindre Lagerbring Skr. 12 (c. 1764), Handb. 1811, s. 137, Paulson Minnest. 82 (1898) m. fl.)
Etymologi
[fsv. deste, thesta, testha, af mnt. deste, motsv. t. desto, ä. t. deste, desta, dest, mht. deste, dest, fht. desde, äldre des diu, förb. af gen. o. instrum. n. sg. af dem. pron. mnt. de, t. der (jfr DESS o. TY). Jfr Kluge, Tamm. I nysv. har ordet bevarats o. vunnit utbredning gm inflytande från t. Från detta språk har bl. a. formen desto lånats, hvilken i sv. liksom i t. småningom utträngt de äldre formerna. — Den redan i fsv. förek. formen med -a i senare stafvelsen beror sannol. väsentligen på samma försvenskning af det långifvande språkets -e som i t. ex. ALLENA, RINGA, ÄKTA m. fl. (se E. H. Tegnér i Arkiv f. nord. filol. 5: 336 (1889)), i nysv. möjl. i ngn mån äfv. på inflytande från den likalydande ä. t. formen. Den bl. i vers anträffade enstafviga formen motsvarar t. dest l. har uppkommit gm apokopering af den obetonade änd.-vokalen (jfr A. Kock i Arkiv f. nord. filol. 25: 17 ff. (1909)). — De i ä. tid vanliga formerna med begynnande t (th) bero på anslutning till motsv. former af DESS, adv.]
Anm. Se anm. 1:o o. 2:o under DESS, adv., sp. 1040.
bestämning till en komparativ.
1) = DESS 1.
a) (numera föga br. utom i β) = DESS 1 a. Icke ligger .. stoor macht ther vppåå hwrw gammalt jtt ting är, men huru rätt thet är, diäffuulen är gammal och är doch icke teste bätre. O. Petri P. Galle F 4 a (1527). Kon. M. aff Swerige .. kunde doch icke theste heller fået (dvs. vissa kanoner m. m.) igen, endoch hans Nådhe ther om sitt Budh och Skriffuelse i fleere Reesor vthsände. Tegel G. I 1: 181 (1622). Gudh gieer alla nogh, och haar icke deste mindre. Grubb 279 (1665). Med alt det välde, och alla de förmoner, som myndige män tyktes ega i den tiden, voro de icke desto lyckeligare. Schönberg Bref 1: 99 (1772). Man tänker intet altid desto bättre, fast man talar artigare. Lanærus Seder 16 (1788). Huru mycket han äfven tänkte och grubblade så blef ej desto bättre sångare af honom. Castrén Res. 1: 80 (c. 1850). Menniskorna voro under årtusenden i tillfälle att i naturen observera blixten utan att blifva desto klokare på hvad den är. Rein Psyk. 1: 347 (1876). — särsk.
α) (†) med relation till en kausal att-sats. Hans nade eller andra herrar vila inthet giffue sine suener testha mera clæde, ath the skæra them synder. G. I:s reg. 4: 172 (1527). Koon molckar intet deste meer, at skällan är stoor. Grubb 425 (1665).
β) [jfr d. ikke desto mindre, t. nichtsdestoweniger, ä. t. nicht desto minder] (fullt br.) i det adverbiella uttr. icke (äfv. inte l. ej) desto mindre = DESS 1 a γ. RP 6: 63 (1636). Dhet CitronTrää som hänger uthan Rötter i S. Augustiner Ordens Träägård wedh Rom, och icke dheste mindre bäär sine friske Bladh och Frucht. Rel. cur. 87 (1682). Då honom .., ehuru han .. redan .. aflösning å Guds vägnar undfått, ickedestomindre åligger att jemväl inför denna Christeliga Församling sitt brott offentligen erkänna och afbedja. Handb. 1811, s. 137. Själf lefde han efter sina läror, men icke destomindre bröts hastigt hans kraftiga natur. Paulson Minnest. 82 (1898).
b) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] = DESS 1 b. Thet (dvs. kröningen, kunde) wara it got fundament til teste beter giptemaal. G. I:s reg. 1: 262 (1524). Apg. 24: 10 (NT 1526). Hwad skal man meer slå idher, mädhan j affwiken iw testemeer? Jes. 1: 5 (Bib. 1541). Hiortsteker måste först läggias i watn, och sedhan i Ättikia, theste mörare och bättre blifwa the. Kockeb. A 4 a (1650). (Vi) syntes .., vid all vår frihet och vid vårt dageliga omgänge, blifva i stället för förtroligare, allenast destomera främmande för hvarandra. Ågren Gellert 155 (1757). Det myckna som derom är skrifvit, tillåter mig att vara desto kortare. Leopold 5: 64 (1801). Vi trifdes ej synnerligen väl i Linköping, men desto starkare blef därigenom vår kärlek till Stjernholmshemmet. De Geer Minnen 1: 16 (1892). — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i final l. konsekutiv bisats l. däremot till bet. svarande uttr.; jfr DESS 1 b α. Herren stoodh medh migh, och styrkte migh, på thet at genom migh skulle testa widhare predicat wardha. 2 Tim. 4: 17 (NT 1526). För den skuldh att .. (de) motte deste bettre sij och förnimma sins egen begärens oskäl och obilligheett. A. Oxenstierna 1: 53 (1612). För handelns skull, att hjelpa de gående farkåsterna desto bättre. Eneman Resa 1: 10 (1711). På det, hvad sålunda .. stadgadt är, må desto nogare i akt tagas och efterlefvas .. skola alle Officerare och Under-Officerare samt öfrige til Krigsmagten hörande Embets- och Tjenstemän .. aflägga Tro- Huldhets- och Tjenste-eden. Krigsart. 2: 3 (1798).
β) [jfr d. det var saa meget desto heldigere, at du kom, som vi alle længtes efter dig, t. zu schweigen ist desto ratsamer, als er ohnehin nicht die gabe der rede besitzt] i hufvudsats, med relation till en kausal l. konditional bisats o. d.; jfr DESS 1 b β. Du kan ju sända bud, men kan du själf komma, är det desto bättre. Then gambla menniskian wardher icke annat vthan testameer fiende till laghen, effter hon icke kan betala thet laghen cräffuer. Förspr. t. Rom. 5 a (NT 1526; Bib. 1541: thes). Teste snarare slås meslingen vth, när the bruka .. förnemde frö j dricken. B. Olavi 99 b (1578). Denna förlusten var desto känbarare för dem, som de sågo at deras fiender gjorde så stora frögdebetygelser däröfver. Widegren (1788; under desto). Sara ville desto mindre nalkas tåget, som fruntimmer aldrig gå med i sådana. Almqvist Det går an 158 (1839). Hans tillstånd blir desto sämre, om han dricker. Dalin (1850). De Geer Minnen 2: 172 (1892). — särsk. (†) med relation till en konditional att-sats. Teste lettare kunna the minnas och behålla Regulas, at the altijdh höra och läsa them widh een och samma form. L. Petri Kyrkeordn. 86 b (1571).
γ) [jfr t. desto schlimmer für den herrn abt, fr. tant mieux, tant pis (pour lui)] med förbleknad bet., i de ellipt. uttr. desto bättre o. desto sämre l. värre (för honom osv.): så mycket bättre l. värre (för honom osv.), det var (ju) väl l. lyckligt osv., resp. illa l. ledsamt osv. (för honom osv. l. att osv.); icke sällan använda ss. ett slags lyckönskan, resp. beklagande (jfr DESS 1 b γ). Desto bättre att han likväl fogade sig efter mina råd. Crusenstolpe CJ III. 2: 15 (1846). Han slapp undan; desto bättre för honom! Hon lyckades ej; desto sämre (värre) för henne! Dalin (1850).
2) = DESS 2. Hur ofta drog du mig från min Homer, / ej halft förstådd, men älskad desto mer. Tegnér 2: 513 (1836). (Stugans) dörr (hade) intet lås .., men desto flera sprickor. Almqvist Grimst. 21 (1839). Ej ord blef sagdt, men desto mer man tänkte. Sturzen-Becker 6: 52 (1868). En enda strof rymmer därefter hela bataljen, men den är desto mera uttrycksfull. Söderhjelm Runeberg 2: 371 (1906).
3) [jfr fsv. sorghen hon är thestha bäträ jo hon större är badhe j syälenne ok j kroppenom, d. jo mere, desto bedre, t. je grösser die anstrengung, desto süsser die ruhe] = DESS 3.
a) i hufvudleden, med den korresponderande jämförelseleden inledd af ju, numera sällan af dess l. desto. Then oonde natwren wardher laghen testameer fiende, och will testameer sleckia sin lusta iw meer laghen henne thet förbiwdher. Förspr. t. Rom. 4 b (NT 1526). Täste owärdighare han är täste bätre görs honom behooff ath bidhia. O. Petri Men. fall H 3 a (1526). Jw flere Fiender iagh slogh, / Deste meera mitt Hierta logh. Messenius Sign. 4 (1612). Dess större lycksaligheten är desto mera frucktar jag at förlora den. Widegren (1788; under desto). Ju mer du delar med dig, / desto mera har du qvar. Tegnér 1: 315 (c. 1805). Desto mera folket sjelft vill anlita dem (dvs. statsmedlen), desto mera får det ju skjuta tillsammans. AB 1852, nr 219, s. 2. Ju himlen närmare hans syfte, / desto tyngre fjät han måste gå. Rydberg Dikt. 1: 66 (1882). Ett oundvikligt ondt, som borde undergås ju förr desto hellre. De Geer Minnen 2: 181 (1892). Ju mera, som kommer in i ett huvud, desto bättre rum blir det. Lagerlöf Holg. 2: 369 (1907).
b) (föga br.) i hufvudleden, med den korresponderande jämförelseleden inledd på annat sätt än som nämnes i a. I den mån straffet uppskjutes, desto förfärligare återkommer det. Ödmann Pred.-utk. 6 (1808, 1812).
c) (i vitter stil, föga br.) i den led med hvilken jämförelsen göres, under det hufvudleden inledes på annat sätt. Desto högre du i kärlek stod, / Så mycket djupare i hat du fallit. B. E. Malmström 6: 167 (1840). Men desto längre bort det (dvs. molnet) gled, / dess mera blef det svart. Fallström V. dikt. 1: 180 (1892, 1899).
4) (numera mindre br.) = DESS 4. Sådan är en farligh Edh, medh mindre at en förweet sigh theste bättre i Sakenne. Dom.-regl. 34 (c. 1530). At the offta warda Instructores som fögho .. wårda sigh någhot om sakena, med mindre man theste bätter achtar på them. L. Petri Kyrkeordn. 86 a (1571). Intet Lijk skal öfwer ett halft åhr stå obegrafwet, ther icke dästo större och wichtigare Orsaker äre, til längre upskåf. Kyrkol. 18: 4 (1686). Man må icke eller, utan desto större historisk visshet, tyda til det värsta stora Mäns för eftertiden okända afsigter. Schönberg Bref 1: 322 (1778). Om man icke är desto vidskepligare, kan man icke föreställa sig, att (osv.). Vinterbladet 1853, s. 5. — (föga br.) i jakande villkorssats. Är man desto mera intresserad för de fattiga barnen så ... AB 1895, nr 114, s. 4.
5) (i Finl.) i nekande l. frågande l. villkorlig sats, för att sätta komp. i relation till ngt i det föreg. omtaladt: ’än den l. det osv. nu nämnda', ’än så' l. (hvard., mindre br.) utan relation till ngt föregående: ”synnerligen”. De' ä' ju inte desto farligare. Kustbältets ringa bredd .. tillåter icke uppkomsten af desto längre vattendrag. J. A. Palmén i Atlas ö. Finl. 22: 3 (1899).
6) [jfr ä. t. ich isz nit wenig und trink dest mer] (†; jfr dock slutet) ss. bl. förstärkning till komp., = jfr DESS 5. Monge nepste honom ath han skulle tiya, Men han ropadhe testameer. Mark. 10: 48 (NT 1526; Bib. 1541, 1703: thes meer, öfv. 1883: mycket mer, öfv. 1907: ännu mycket mer, Luther: viel mer). Thå Pilatus hördhe thet talett fructadhe han testa meer. Joh. 19: 8 (NT 1526; Bib. 1541: än nu meer, öfv. 1907: blef hans fruktan ännu större, Luther: furcht er sich noch mehr, Vulg. multo magis, gr. πολλῷ μᾶλλον). — särsk. (numera föga br. utom i Finl.) = DESS 5 b. Wäinämöinen .. stod .. ej desto säkrare, än att hans venstra fot slintade. Lönnrot Sv. skr. 1: 177 (1848).
Spoiler title