SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
DIECES di1ese4s, r.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(stundom, i sht förr, skrifvet diöces, förr äfv. diœces. dioces Vising Prov. trub.-diktn. 16 (1904: diocesstyrelse))
Etymologi
[jfr t. diöces(e), eng. diocese, fr. diocèse, mlat. diocesis, förvanskning af (m)lat. dioecesis, af gr. διοίκεσις, hushållning, förvaltning, (romersk ståthållares) provins, i bysantinsk gr.: biskops jurisdiktion, biskopsstift, vbalsbst. till διοικεῖν, hushålla, förvalta, af δια-, δι-, genom, allsidigt, grundligt (jfr DI-) o. οἰκεῖν, bo, bebo, förvalta, till οἶκος, hus (jfr VI, helgedom, o. EKONOM)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr., senlat. (i bet. förvaltningsområde redan hos Cicero) o. gr.] hist. benämning på hvart o. ett af de större förvaltningsområden i hvilka det romerska kejsardömet var deladt sedan kejsar Diocletianus' tid (285305). Conv.-lex. (1821). Riket indelades (af Konstantin den store) i fyra Prefekturer. .. Prefekturerne indelades i diœceser, dessa åter i provinser. Becker Verldsh. 3: 438 (1829). Diecesen Egypten, hufvudstad Alexandria. Neander Herzog 1: 391 (1880). Bergman o. Svensén Världsh. 2: 448 (1904, 1909).
2) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr., mlat. o. gr.] hist., i sht kyrkohist. biskopsstift; stundom om superintendents ämbetsområde inom den tyska protestantiska kyrkan. Biurman Brefst. 220 (1729, 1767). Conv.-lex. (1821). Det kunde icke vara kärt för prelaterna i Bremen att annorstädes ordinerade lärare .. inträngde i deras dieces. Reuterdahl Sv. kyrk. hist. 1: 311 (1838). Den biskopliga diecesen och parokien. Neander Herzog 1: 390 (1880). Den dioeces, inom hvilken Paulinus skulle komma att utöfva sin episkopala verksamhet. Lundström L. Paulinus Gothus 1: 109 (1893). Bildt Ital. 178 (1896).
Ssgr (jfr ssgrna under DIECESAN): DIECES-STYRELSE103~200. särsk. till 1. Vising Prov. trub.-diktn. 16 (1904).
(2) -SYNOD~02. = DIECESAN-SYNOD a. Neander Herzog 1: 391 (1880).
Spoiler title