DIFTONGISK diftoŋ4isk l. -toŋ4gisk, adj.; adv. -T.
språkv. adj. till DIFTONG. Liffman Petersen 16, 19 (1837). Då jag .. började läsa den Ulfilanska texten, antog jag .., att ai och au skulle ljuda diftongiskt såsom aj och au. Kindblad Ordb. 1: XXVIII (1840). (Franskt) y .. när det står mellan två vokaler .. har .. samma värde som två i, och af dessa läses det ena tillsammans med den föregående vokalen .., och det andra ansluter sig diftongiskt till den följande vokalen. Lidforss Fr. spr. 7 (1867). Det diftongiska ljud, som i åtskilliga ålderdomliga folkdialekter ersätter skriftspråkets e. Söderwall Hufvudep. 9 (1870). Ou, ow (i engelskan) äro ingalunda tecken för diftongiskt uttal; de förekomma redan på en tid, då man säkert uttalade û. Lindelöf Eng. spr. 86 (1895). Detta (ur a o. följande g l. w utvecklade) au är ännu på Shakespeares tid diftongiskt, men monoftongeras senare i uttalet till ett å-ljud. Därs. 90. Lindroth Bureus 157 (1911).
