SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DORIER 4rier l. DORER 4rer, m.; best. -n; pl. =. Anm. Medan i pl. båda formerna äro lika mycket använda, föredrages i sg. formen dorier.
Ordformer
(dorer Gumælius Passow (1841; under δωριάζω) osv. dorier Eberhardt osv.)
Etymologi
[ytterst efter gr. δωριεῖς, pl.]
individ tillhörande vissa ett språkligt o. kulturellt helt bildande forngrekiska folkstammar, hvilkas hufvudmassa i historisk tid lefde i södra o. östra Peloponnesos samt på Kreta. Dorier, jonier o. eolier. Eberhardt AllmH 1: 126 (1766).
Spoiler title