SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
DRUCKEN druk3en2, p. adj. drucket; druckne, -na; drucknare.
Ordformer
(drucken GR 5: 253 (1528) osv. drocken Joh. 2: 10 (NT 1526: drokne, pl.), VarR 29, 30 (1538; men s. 59: drucken), GlTer. 6 (c. 1550))
Etymologi
[fsv. drukkin, p. pf. af DRICKA, v., eg.: som har druckit; jfr d. drukken, isl. drukkinn, mnt. drunken, holl. dronken, eng. drunk(en), t. trunken]
1) som gm inverkan af alkoholhaltig(a) dryck(er) befinner sig i ett (öfvergående) omtöcknadt sinnestillstånd (vanl. åtföljdt af öfverdrifna åtbörder l. oförmåga att fullt behärska kroppens rörelser), berusad, rusig, full, öfverlastad, onykter; äfv. om själfva tillståndet l. uppträdande, yttrande osv. därunder. Joh. 2: 10 (NT 1526). Hans hierta war gladt j honom, ty han war mykit drucken. 1Sam. 25: 36 (Bib. 1541). Han .. war öfuerst (dvs. i högsta grad) drucken. BtSödKultH 12: 46 (1595). Stundom händer at och en from och Gudhfruchtigh Man dricker sigh drucken. Schroderus Os. 1: 53 (1635). (Han hade) warit öfwer sigh drucken, att han intet wettat till sigh. VRP 1707, s. 123. SFS 1864, nr 11, s. 68. Ej ens vid fauniskt skämt och druckna ord / Vardt rodnad upp till marmorkinden jagad. Snoilsky 4: 120 (1887). — särsk.
a) i ordspr. Dhet kommer snart til, at en drucken man dantzar. Grubb 80 (1665). Drucken wijs, är nöchter galen. Dens. 156. Drucken Munn, talar aff hiertans grund. Därs. Drucken man och wredan skal ett Höölasz wijka. Dens. 157. Drucken, om Afftonen som en Biörn, Om Morgonen som en skuten Örn. Därs. Drucken stiäl, nöchter hänger. Dens. 158. Drucken man seer siw för tw. Därs. Drucken sooth giör sömpnen booth. Därs. Drucken Qwinna, är en oläst Kista. Därs. Pråla sachta i byn, Bönderna äre druckne. Dens. 673. Det drucken gör, får nykter betala. SvOrdspråksb. 23 (1865). Drucken mans glädje är nykter mans sorg. Därs. 27.
b) bildl.; särsk. för att beteckna ngn ss. bragt ur jämvikten l. hänförd, yr l. vimmelkantig af en känsla l. stämning, lycka l. framgång o. d. Iach sågh quinnona drokna vthaff helghonens blodh. Upp. 17: 6 (NT 1526). Jes. 34: 7 (Bib. 1541). Drucken af glädie. Phrygius HimLif. 24 (1615). (Grekerna) voro (efter segern öfver perserna) druckne af sin ära. Tegnér (WB) 2: 346 (1816). Riddarn satt, så tjust och älskogsvarm. / Längs flickans former tyst hans druckna blickar smögo. Stagnelius (SVS) 3: 132 (1822). Ljuf är ungdomens dag, drucken af vårens doft. Börjesson Statshv. 36 (1866). — jfr GLÄDJE-, KÄRLEKS-, SEGER-, SÄLLHETS-, SÖMN-, VÄLLUST-DRUCKEN m. fl.
2) [jfr DRICKA, v. 3] som rikligt l. i största möjliga mängd insugit l. i sig upptagit l. blifvit full l. mättad med (en vätska, ljus, värme o. d.); bl. ss. senare led i ssgr. — jfr LJUS-, OLJE-, SOL-, VATTEN-, VÄRME-DRUCKEN m. fl.
Spoiler title
Spoiler content