EDUCERA e1dɯse4ra, äv. ed1-, l. -u-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr EDUKATION.
Etymologi
[jfr t. eduzieren, ävensom fr. éduquer o. eng. educate; av lat. educare, uppfostra, besläktat med educere, av ex (se EX-), ut, o. ducere, leda (jfr PRODUCERAo. TÖJA)]
1) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] (i kretsar med fransk bildning; mindre br.) (upp)fostra, undervisa; numera nästan bl. i p. pf. o. med tanken fäst vid det yttre skicket o. uppträdandet: (väl)uppfostrad, som vet att skicka sig, belevad. En infödd Fransysk Fru, som är van at educera unga Demoiseller, åstundar nu genast en god condition i Staden. SP 1779, s. 822. Endast få lefva qvar af det slägte, som .. (i Gävle gymnasiehus) educerats för kyrkans och statens tjenst. Roos Skolgång 1 (1868); jfr 2. Väl educerad. Björkman(1889).
2) [jfr motsv. anv. av eng. educate] (†) i utvidgad anv.: utbilda. Jag emottog .. förtroendeposten att educera, formera och kommendera bataljonens jägaredivision. Ljunggren Minnesant. 30(c. 1814).
