SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1922  
ELVA äl3va2, äv. (numera bl. bygdemålsfärgat l. arkaiserande) ELLOVA äl3ova2 l. -ω-, räkn. o. sbst.; ss. sbst. best. -an; pl. -or.
Ordformer
(stundom skrivet äl(f)va. elleffue (-ffve) GR 6: 11 (1529), Tegel G. I 2: 275 (1622); elle(f)fwa (-ffva) HH 20: 256 (c. 1635), Verelius Herv. 69 (1672). ellof(f)we (-(f)fue, -ffve) HB 1: 218 (1577), Verelius Herv. 70 (1672); ello(f)fwa (-fva, -va) VarR 44 (1538), MB 7: 4 (Lag 1734), Bååth Gudrun 3 (1900) m. fl. — elluffue BtFinlH 4: 178 (1563). elffue (-ffve, -fwe) GR 20: 260 (1549), VDAkt. 1686, nr 213; elva (-fwa, -fva) Linc. (1640) osv.)
Etymologi
[fsv. ällivu, ällivo, ällevo, älleve, älleva, ällovo, ällova (m. fl. former), motsv. d. elleve, isl. ellifu, got. ainlif, fsax. ēlleƀan, fht. einlif, t. elf, feng. endlufen, eng. eleven, av germ. aina- (se EN, räkn.) o. liƀ-, ngt som blir över l. tillövers (se LEVA, LÄMNA samt TOLV); bet. sål. eg.: en över (näml. över tio); med avs. på bildningssättet jfr lit. vënůliku, elva, till vënas, en, o. lik-, lämning (se LÅN)]
1) grundtal som följer närmast efter TIO; en mer än tio; i skrift betecknat 11 l. XI. År elva hundra (äv. skrivet elvahundra) trettiotvå. Elva tusen (äv. skrivet elvatusen) jungfrurs dag. Elva gånger elva gör 121. Elva år gammal. Klockan elva, halv elva, tre kvart på elva osv. Talet elva. Nummer elva. Sidan elva. Bilturen kostar elva och tjugofem (dvs. 11 kronor o. 25 öre). Tåget går elva och tjugo (11.20). GR 6: 11 (1529). Swenske grepe elleffue hundrat til fånge. Svart Gensv. H 6 a (1558). Klockan kunde wara emillan tije och elloffue. Tegel G. I 2: 375 (1622). Jag håller elfva mot ett, att (osv.). Carlén Skjutsg. 316 (1841). jfr FEMTI(O)-ELVA. — särsk. (vard.) ss. förstärkningsord, i sht i svordomar o. svordomsliknande uttr. Elva befängd, förbannad, glad osv., se under ssgrna. Älfva jäklar. Engström En bok till 121 (1909).
2) sbst.
a) sammanställning av siffror som beteckna talet elva (11 l. XI). Skriva l. rita en elva.
b) (vard.) om person, hus, rum o. d. som bär numret elva. Kalla hit elvan (dvs. soldaten l. stadsbudet osv. nr 11)! Han bor på elvan (på hotellet).
c) (i Finl., vard.) i uttr. (resa med osv.) elvans båt l. tåg, elvabåten l. elvatåget.
d) (i sportkretsar) lag av elva personer; i fråga om fotbolls- o. bandyspel. Zettersten Tait 36 (1906). jfr FOTBOLLS-ELVA.
Ssgr (till 1): ELVA-BEFÄNGD30~02 l. 32 04. (vard.) jfr ELVA 1 slutet. (Det) blåser .. så elfvabefängdt, så (osv.). Geijerstam Mina pojkar 88 (1896).
-BÅT(EN). fartyg(et) som avgår l. anländer l. passerar (omkring) kl. 11. —
-DJÄKLIG30~20 l. 32 32. (vard.) jfr ELVA 1 slutet. Engström Bläck 160 (1914).
-DUBBEL.
-ECK. (†) elvahörning. Rålamb 8: 17 (1691).
-FÖRBANNAD32~020 l. 32 040. (vard.) jfr ELVA 1 slutet. I knäna börjar de' värka alldeles elfva förbannadt. Nora tidn. 1913, nr 56, s. 4. —
-FÖRTVIVLAD30~020 l. 32 040. (vard.) jfr ELVA 1 slutet. Kullberg S. ber. 3: 98 (1848).
-GLAD30~2 l. 32 4. (vard.) jfr ELVA 1 slutet. SD(L) 1901, nr 172, s. 3.
-HÖRNING. plan figur med elva hörn; elvasiding, ”endekagon”. Weste (1807).
-KAFFE. (vard.) kaffe som drickes (eg. vid elvatiden) på förmiddagen; förmiddagskaffe. Hagdahl Kok. 101 (1879). ”Elfvakaffe” var .. (c. år 1840) ännu något okändt. Engelke G. Norrk. 69 (1906).
-LÖDIG. om silver. —
-MÄN, pl. [efter gr. ὁι ἒνδεκα] benämning på vissa ämbetsmän i det gamla Grekland vilka hade att övervaka rättsskipningen. Norrmann Eschenburg 2: 148 (1818).
-STAVIG. som innehåller l. består av elva stavelser. Weste (1807). Sonetten vandrar lekande, men värdig / Och elfvastafvig, fram i fjorton rader. Böttiger 1: 20 (1856).
-STAVING. versrad som innehåller elva stavelser, ”endekasyllabus”; i sht i fråga om den klassiska o. romanska verskonsten. SvLitT 1817, sp. 260.
-TÅG(ET). jfr -BÅT.
-ÅRIG.
-ÅRING.
Spoiler title
Spoiler content