SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
ENDRÄKTELIG e3n~dräk2telig l. 3~002, ngn gg 0400, adj.; adv. = (†, Stiernhielm Cup. 13 (1649, 1668), Ps. 1695, 390: 4), -A (numera bl. arkaiserande), -E (†, GR 3: 28 (1526), Svart G. I 17 (1561)), -EN, -T.
Ordformer
(-drett- GR 10: 134 (1535). -lighenn BtFinlH 4: 163 (1563; f. sg.), -ligitt GR 12: 170 (1539; n. sg.))
Etymologi
[fsv. endräkteliker, -lighin; avledn. till endräkt (se ENDRÄKT). Formen -drett- (jfr ä. d. endræt) torde vara en tillfällig analogibildning efter det inhemska ä. nysv. -drätt i t. ex. NOT-DRÄTT]
(högtidligt, ålderdomligt, i sht relig.; numera nästan bl. ss. adv.) endräktig (se d. o. 1). The .. (hava) endrecteliga samtyckth och besluthit. GR 1: 286 (1524). Tå Pingsdaghen fulkompnat war, woro the alle endregteligha tilsammans. Apg. 2: 1 (Bib. 1541). Celsius G. I 1: 30 (1746). (Skaran) var endrägtelig i sitt hat till (Kristus). Rundgren Pred. på andra böned. 1849, s. 5. (Munkarna) Beslöto .. endräkteliga / den döda till grafvens ro att viga. Melin Dikt. 2: 26 (1904).
Spoiler title
Spoiler content