EXCENTRISK äksän4trisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. exzentrisch, eng. eccentric, fr. excentrique; av senlat. eccentricus, av gr. ἒκκεντρος, av ἐκ, ut, från, utanför (jfr EX-), o. κέντρον (se CENTRUM)]
1) som ligger utanför l. avlägsnar sig från medelpunkten o. d.; särsk. mat. om cirklar: som icke hava samma medelpunkt (motsatt KONCENTRISK), om ellips o. d.: avvikande från den cirkelrunda formen; tekn. om maskindel o. d.: som är placerad l. har sin axel l. stödjepunkt o. d. utanför centrum; om tryck: som ej värkar i en kropps axelriktning; äv.: som icke är centralt belägen o. d. En excentrisk cirkel. Melanderhjelm Astr. 1: 270 (1795). Bergstrand Geom. 42 (1852). Är kulan excentrisk (dvs. sammanfalla ej tyngd- o. medelpunkt), inses .. att en roterande rörelse måste uppstå. EldhandvSkjutsk. 1: 21 (1876). Ett .. långvarigt excentriskt belastande af en ledgång .. kan .. medföra en deformering. 2NF 20: 976 (1914). Serbien .. ligger icke mellan Ryssland och oss (i Österrike). Dess läge är fullständigt excentriskt. Steffen Krig 2: 277 (1915). — särsk. sjukgymn. i uttr. excentrisk rörelse, förlängningsrörelse (av sammandragen muskel, vars midt betraktas ss. ”centrum”). Ling Rör. 151 (1866).
2) bildl. om person l. ngns läggning l. uppträdande o. d.: som på ett uppseendeväckande sätt avviker från det vanliga o. regelbundna, underlig, egen, ”konstig”, överspänd. Excentriska personer. Rademine Knigge 1: 158 (1804). En exentrisk och äfventyrlig plan. Blanche Bild. 3: 195 (1864). (Hon är) en smul excentriskt anlagd. Hagberg Echegaray 87 (1902).
