publicerad: 1922
EXHIBITION äk1shibitʃω4n l. 01—, l. -iʃ-, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
1) jur. företeende l. uppvisande av sak l. urkund l. handling (jfr EDITION 1) inför domstol. Schrevelius Civilr. 2: 341 (1847). 2NF (1907).
Avledn.: EXHIBITIONISM, r. psykiatr. sjuklig drift att på ett anständigheten sårande sätt inför person(er) av motsatta könet blotta o. förevisa sina könsdelar. MedMånRevy 1896, s. 117. —
EXHIBITIONIST, m.||ig. [av fr. exhibitioniste, av Ch. Lasègue 1877 införd term] psykiatr. person hemfallen åt exhibitionism. MedMånRevy 1896, s. 117. —
Spoiler title
Spoiler content