SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FANATISK fana4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[efter fr. fanatique, av lat. fanaticus, inspirerad, besatt, förryckt (jfr FANATIKER), till fanum, helgedom, tempel (jfr PROFAN)]
1) (†) svärmisk, fantastisk, överspänd. Romaner och Fanatiska böker. Scherping Cober 1: 251 (1734). Underliga phanatiska meningar och besynnerliga lefnadssätt. Bælter Chr. 250 (1743, 1748). Något fanatiskt eller phantastiskt. Rydén Pontoppidan 499 (1766). En fanatisk präst. Porthan BrefCalonius 595 (1799); möjl. till 2.
2) som äger l. beror på l. ger uttryck åt osv. ett sinnestillstånd l. en andlig läggning utmärkt av passionerad (o. till allt beredd) tro på det riktiga l. berättigade i omfattade ståndpunkter; vanl. klandrande, med bibet. af ofördragsamhet l. blind envetenhet: oresonlig, frenetisk; stundom övergående i bet.: som (i ngn viss egenskap) är passionerad, inbiten. Med fanatiskt nit, raseri. Vara föremål för en fanatisk beundran, förföljelse. Fanatiska anhängare, fiender. Vara en fanatisk kortspelare. Förakta ej et folk, som .. / Med en fanatisk fröjd et hatadt lif skall våga. Kellgren 1: 19 (1786). Den temligen fanatiskt frihandelsvänliga Göteborgsposten. VL 1894, nr 201, s. 2. — jfr PARTI-FANATISK m. fl.
Spoiler title
Spoiler content