SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FARMACEUT far1masä͡ɯ4t, äv. FARMACEVT -äv4t (farrmasä´fft Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet phar-)
Etymologi
[jfr t. pharmaceut l. -zeut; av gr. φαρμακευτής, av φάρμακον (se FARMAKO-)]
person som (efter vederbörliga studier) har till yrke att bereda läkemedel; jfr APOTEKARE. Tidskrift för läkare och pharmaceuter. (1832; titel). jfr: Läkare och pharmaceutici. Ekström ÅrsbLäkS 1822, s. 63.
Ssg: FARMACEUT-, äv. FARMACEVT-EXAMEN.
Avledn.: FARMACEUTIK l. -CEV-, r. (i ä. tid skrivet -ique) [jfr t. pharmaceutik; av gr. φαρμακευτική (näml. τέχνη)] (numera knappast br.) farmaci. Wallerius ChemPhys. 1: 3 (1759). CEAHjelt i ASScF 18: 554 (1891).
FARMACEUTISK, äv. -CEV-, adj. [jfr t. pharmaceutisch (-zeu-); ytterst av gr. φαρμακευτικός] Farmaceutiska institutet, benämning på ett sedan 1837 bestående läroverk i Stockholm, avsett för apotekselevers slutliga utbildning till apotekare. Farmaceutiska inrättningen, namn på liknande institution (inrättad 1897) vid Helsingfors universitet. Farmaceutisk kemi. Björkegren 2062 (1786). Efter fullgjord farmacevtisk tjenstgöring. NF 19: 295 (1895).
Spoiler title