publicerad: 1928
GENOMSKÄRA je3nom~ʃä2ra l. ~ʃæ2-, v. -skär, -skar, -skuro, -skurit, -skuren; se för övr. SKÄRA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 572 (1749)), -ING, -NING (se särsk. 1 a, b α slutet, 2 c slutet).
Ordformer
(genom- 1640 osv. igenom- 1736—1848)
Etymologi
[jfr d. gennemskære, ävensom t. durchschneiden; till GENOM 2]
1) (på längden l. bredden) skära (l. såga) tvärs igenom (ngt); gm skärning dela (ngt); äv.: skära hål l. öppning(ar) gm (ngt), göra utskärningar i (ngt); i sht i pass. (särsk. i p. pf.). Linc. Hhh 4 b (1640). (På sofforna ligga) dyner, som stoore örnegådt, med blåt genomskuret sammet och guldbåtn öf(ve)rdragne. KKD 5: 242 (1711). Med plogens bill / De samma torfvor genomskära / Som hörde deras Fäder til. Kellgren 2: 271 (1789). Man drar ut lacken (ur trädet) genom att genomskära barken. MeddSlöjdF 1896, s. 93. På en modern sågram kan pr timme av småtimmer genomskäras upp till 60 stockar. HbSkogstekn. 488 (1922). — särsk.
a) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.
α) (bild utvisande) ställe där ngt genomskurits l. yta uppkommen därigm att ngt genomskurits; särsk. (i sht i fackspr.) övergående i bet.: (bild av) yta som skulle uppstå, om ett plan lades tvärs igenom ett föremål, (bild av det) sätt varpå ett föremål skulle te sig, om det vände en dylik yta mot åskådaren; tvärsnitt. Dessa sållens vidare construction ses af genomskärningen Fig. 3. VetAH 1763, s. 193. Genomskärning af en förstorad tandkapsel, som visar tandkärnans läge. Thorell Zool. 1: 43 (1860). Först och främst behöfver man öfver byggnaden en fullständig ritning, hvilken .. framställer huset både i genomskärning .. och i fasad. ArbB 108 (1887). Till syltning böra endast tagas sådana päron, som i brott och i genomskärning hafva ett jämnt, slätt, likformigt kött. Grafström Kond. 102 (1892). — jfr LÄNGD-, TVÄR-GENOMSKÄRNING.
β) i förb. med måttsbestämning: längd(en) av en linje som tänkes dragen tvärs igenom ngt; diameter; särsk. i uttr. i genomskärning, i diameter, i tjocklek. Såsom undermåligt anses träd, som afverkadt ej håller i genomskärning minst 21 centimeter vid storändan. SFS 1894, nr 13, s. 3.
γ) (numera knappast br.) i uttr. i genomskärning i bildl. anv.: i genomsnitt, i medeltal, i stort sett. Atterbom Siare VI. 2: 229 (1855). Naturligtvis sträfvar psykologin såsom vetenskap till satser af större pålitlighet, satser, som ej blott i genomskärning utan städse hafva sin sanning. Rein Psyk. 1: 361 (1876).
b) oeg.
α) (i fackspr.) draga fram dike(n) l. en kanal l. en väg o. d. gm (ngt). Man hade med djupa diken genomskurit ett moras. Stiernstolpe Arndt 2: 98 (1807). Under de senare åren har Türr med lifligt intresse egnat sig åt Korintiska näsets genomskärning. NF 16: 1043 (1892). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: (vid vägbyggnad grävd l. sprängd) passage gm en kulle l. höjd; förr äv.: kanal o. d. (Sv.) Genomskärning .. (fr.) Canal, fossé. Weste (1807). Banan går genom en 3,000 alnar lång genomskärning. Thomée IllSv. 156 (1866). Wieselgren Samt. 41 (1870, 1880).
β) om vatten o. d.: (medelst sitt tryck) åstadkomma hål l. öppning(ar) gm (ngt), gräva en fåra som delar l. avskär (ngt); förr äv. refl. Vägen var .. på flera ställen genomskuren .. af vatten. Stiernstolpe Arndt 1: 118 (1807). Genom den öfra stenläggningen .. hafva små Rhenströmmar .. genomskurit sig. Törneros Bref 2: 154 (1827). (Vattnet hade) genomskurit vestra ändan af dammen. SD(L) 1895, nr 324, s. 7.
2) i överförd o. bildl. anv.: liksom skärande framtränga l. passera gm (ngt). Et skepp af vind i seglen hastadt / Så fort ej vågen genomskär, / Som Lappen, när han akjan lastat / Och som en ljungeld föres der. GFGyllenborg Vitt. 1: 236 (1786, 1795). Med orörda vingar genomskär .. (tornsvalan) luften med pilens fart. Nilsson Fauna II. 1: 251 (1824). (Eldkulan) genomskar rymden snabbare, än att ögat kunde följa dess färd. Lagerlöf Troll 2: 107 (1921). — särsk.
a) om ljud l. röst; i p. pr. äv. i adjektivisk anv.: genomträngande, som går genom märg och ben. (Korgossar) blanda en fin och genomskärande röst med de gamle sångares grofljudande stämmor. Wallenberg 95 (1769). En gammal, torr gubbe med genomskärande tremulantstämma. Öman Ungd. 259 (1889). Då höres plötsligt ett rop, ett anskri, som genomskär tystnaden. Fahlcrantz Kyrkoh. 211 (1907).
b) om flod, dalgång, väg o. d.: gå fram l. sträcka sig genom (ett område); i sht i pass.: vara genomdragen (av ngt). Han såg för sig en stor slätt, af många vägar genomskuren. Ekelund Fielding 348 (1765). Åtskilliga strömmar genomskära denna slätt. Beskow Res. 373 (1861). Preussen är genomskuret af Tysklands alla hufvudfloder (utom Donau). NF 13: 207 (1889).
c) (numera mindre br.; se dock slutet) mat. skära; jfr AVSKÄRA 3 c β. Denna linie genomskär den andra i midten. ÖoL (1852). — särsk. (fullt br.) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: avskärning (se d. o. 1 a). När en sfer skäres af ett plan, blir genomskärningen alltid en cirkel. Bergroth Geom. 221 (1876).
Ssgr (i sht i fackspr.): (1 a α) GENOMSKÄRNINGS-AREA. genomskärningsytas area. Fock 1Fys. 208 (1853). SkogsvT 1911, Fackupps. s. 286. —
(2 c) -LINJE. mat.
(1 a α) -RITNING. Första början till en skeppsbygnad består i uppgörandet af tre genomskärningsritningar. UB 7: 316 (1874). TT 1899, B. s. 134. —
Spoiler title
Spoiler content