SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1930  
HAREM ha4rem, n. (Weste (1807) osv.) ((†) r. Hasselquist Resa 558 (1752), Palmblad Nov. 2: 181 (1819, 1841; i bet. 2, men s. 242 n. i bet. 1)); best. -et (oftare dock i best. anv. utan slutart.); pl. = l. (numera knappast br.) -s (Bremer Brev 4: 134 (1860), Fehrman OrientK 49 (1920)) ((†) -er KFÅb. 1913, s. 324 (1713)).
Ordformer
(haram 16581762. harem 1709 osv.)
Etymologi
[jfr dan. o. t. harem, eng. harem, haram, fr. harem; av arab. haram, ngt förbjudet l. fridlyst, helgedom, den för kvinnorna avskilda delen av ett hus, (ngns) hustrur, kvinnor]
1) den del av ett muhammedanskt boningshus som är avsedd för kvinnorna; jfr FRUNTIMMERS-GÅRD o. SERALJ. Rålamb Resa 55 (1658, 1679). Kempe FabritiiL 116 (1762). Fehrman OrientK 49 (1920).
2) sammanfattande om kvinnorna i ett harem; särsk. om en turkisk, persisk l. indisk muselmans hustrur o. konkubiner. KFÅb. 1913, s. 324 (1713). Palmblad Nov. 2: 181 (1819, 1841). Haremen .. äro (nu) försvunna från Konstantinopel. DN(B) 1930, nr 187, s. 10. — i överförd anv.; särsk. i fråga om djur som leva i månggifte. Ödmann StrSaml. 2: 9 (1785). Lilljeborg Däggdj. 813 (1874). En ståtlig tupp, som, åtföljd af sitt harem, gravitetiskt tågade fram midt på gatan. Fahlcrantz Kyrkoh. 133 (1907).
Ssgr: A (föga br.): HAREM-DAM, se B.
B: HAREMS-DAM. (harem- 18581906. harems- 1854 osv.) ofta i överförd o. bildl. anv.; jfr -DOCKA. CVAStrandberg 3: 363 (1854). Förtänksamma föräldrar uppfostra sina barn till haremsdamer och utveckla alla deras behag både fysiskt och intellektuellt. Aminoff StPtbg 140 (1909).
-DOCKA, f. bildl.; jfr DOCKA, sbst.1 4 b. Lindberg Hârûn 111 (1900).
-KVINNA. Vetterlund StDikt. 22 (1901).
-LIV. liv i ett harem; ofta bildl.: instängt o. enformigt, förvekligande liv. Bremer NVerld. 2: 385 (1853). Det instängda haremsliv, som atenarnes kvinnor höllos till. Andersson Antol. 6 (1909).
-VAKTARE. WoJ (1891).
-VÄKTARE. Heidenstam End. 284 (1889).
Spoiler title
Spoiler content