SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1930  
HEBREISKA hebre4iska l. -äj4ska (-e´iska Weste; hebrä`jska Dalin; hebrä4iska LoW), förr äv. EBREISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. 1) -or.
Ordformer
(ebr- 15411773. heber- 1786. hebr- 1526 osv. hæbr- 1711. -aisch- 1670. -aisk- 15261890. -esk- 1748. -eesk- (-æesk-) 15411691. -eisk- (-äisk-) 1526 osv. — -a, nom. 1541 osv. -a, oblik kasus 1648 osv. -e, oblik kasus 15261670. -o, nom. 1621. -o, oblik kasus 15261716)
Etymologi
[fsv. hebrezka o. ebrezka; avledn. till HEBREISK]
1) (föga br.) hebreisk kvinna, judinna. 5Mos. 15: 12 (Bib. 1541). Östergren (1927).
2) den dialekt av det till den nordvästsemitiska språkstammen hörande kanaaneiska språket som ännu intill århundradena närmast före makabeertiden talades i södra Palestina väster om Jordan; i Nya testamentet o. därav påvärkad litteratur äv. om arameiska. Joh. 5: 2 (NT 1526). En ängel .. hvilkens nampn på Hebreisko heter Abaddon. Upp. 9: 11 (Därs.). Matth. Norberg .. läser (på universitetet) Hebraiskan. SvLitTidn. 1815, Bih. sp. 5. (Under 1500- o. 1600-talen) försökte man .. bevisa, att hebreiskan var urspråket för alla andra språk. 19Årh. VIII. 2: 7 (1924). — jfr FORN-, NY-HEBREISKA. — särsk.
a) [jfr liknande anv. av ARABISKA, KINESISKA, MESOPOTAMISKA] (vard.) i jämförelse l. bildl., om obegripligt tal l. dyl. Bark Bref 1: 96 (1703). Envallsson Hofsl. 8 (1786). Dessa okända damer, vars konversation var som hebreiska för den oerfarna landtflickan. Bendz Piltr. 67 (1918).
b) (†) i uttr. utföra hebreiska, eg.: tala hebreiska; göra det omöjliga, göra undervärk. Een Kanna i drycken tagher jagh vth, / .. Tå kan jagh Hebraiska vthföra. Brasck Apg. G 2 a (1648).
Spoiler title