[jfr t. hieratisch, eng. hieratic, fr. hiératique; av lat. hieraticus, av gr. ἱερατικός, prästerlig, till ἱεράομαι, vara präst, avledn. av ἱερός, helig]
(i fackspr.)
1) (i sht i fråga om äldre förh.) prästerlig. I Grekland fanns det i äldre tid en hieratisk och officiell tidräkning efter månen och en borgerlig — böndernas och skepparnas — efter stjärnornas uppgång. Nilsson PrimRel. 153(1911). 2NF 19: 156(1913).
2) [efter gr. ἱερατικά (näml. γράμματα), prästskrivtecken (Clemens av Alexandria, c. 200 e. Kr.)] egyptol. i fråga om en gm förenkling av hieroglyferna uppkommen fornegyptisk kursivskrift; i sht i uttr. hieratisk skrift. 2VittAH 11: 11(1822). SvTidskr. 1894, s. 154.Lugn Egypt. 1: 15(1923).
