HYPOTAKTISK hyp1otak4tisk l. -åt- l. -ωt-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hypotaktisch, eng. hypotactic; av gr. ὑποτακτικός, adj. till ὑπόταξις (se HYPOTAX)]
språkv. som utmärkes av hypotax l. är utmärkande för underordnade satser. Hypotaktisk satsförbindelse, satsfogning. Hypotaktisk ordföljd, ordföljd utmärkande för underordnade satser. NF (1883). Beckman SvSpr. 214 (1904). 2NF (1909).
