SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IDOG i3dωg2, ngn gg -og2 l. i3~2g l. ~dω2g, förr äv. IDIG, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ig(h) 15871893 (angivet ss. folkmål o. fr. finl. författare). -og(h) 1541 osv. ug(h) 16391771)
Etymologi
[fsv. iþogher; sv. dial. idig, idug; jfr fd. idugh, ä. dan. o. dan. dial. idig, nor. dial. idig, idug; till ID, sbst.3; jfr IDEN]
1) (†) nitisk, omsorgsfull; jfr IDKELIG 1, IDKEN 1, IDKESAM 1. Samwetett .. ähr een jdigh domare. VDAkt. 1662, nr 1. Botin Hist. 1: 226 (1789). — särsk., i fråga om bön o. d.: enträgen (jfr 3); jfr IDKELIG 1 slutet, IDKEN 1 b, IDKESAM 1 slutet. Een ijdogh och trägen bön. Svart Ähr. 66 (1560). Theras åstundan och ijdiga ansökian. VDAkt. 1712, nr 215. Borg Luther 2: 638 (1753).
2) (i sht i högre stil) flitig, trägen, arbetsam, strävsam; om sak: som vittnar om flit o. strävsamhet; nästan bl. i fråga om flit som (ständigt) utvecklas i yrke l. näring l. i praktiskt arbete överhuvud; jfr IDEN, IDKELIG 1, IDKEN 1, IDKESAM 1. Een laat hand gör fattighan, men een ijdhogh hand gör rijkan. Ordspr. 10: 4 (Bib. 1541). Inwånarne äro iduga och flitiga i sitt arbete. Hiärne 2Anl. 303 (1706). Idogt arbete. PH 6: 4608 (1757). Idogt öfvade han sig nu både på blåsinstrumenter och strängaspel. Atterbom Minnest. 1: 9 (1847). (Trädgårdsmästarens son) lofvade sin far att till våren vara idog i trädgården. Rydberg Frib. 118 (1877; uppl. 1857, 1866: flitig). Fogelqvist ResRot 67 (1926). — jfr O-IDOG.
3) (†) ofta upprepad, ständig, idelig; ss. adv.: ständigt, ideligen; jfr IDKELIG 2, IDKEN 2, IDKESAM 2. VarRerV 62 b (1579). Hans bästa rådh var det, att han idigt suckade åth himmelen och förvente den odödeliges nåde heruthinnan. UHiärne Vitt. 35 (1668). Igenom circumpolair stjernornas idiga bevakande, erhölt (Celsius) uplysning .. för Polens rätta högd. Höpken ÅmVetA 1745, s. 25.
Ssg: IDOGS-FULL. [sannol. elliptiskt för ett icke uppvisat idoghets-full] (†) till 2: full av flit, flitig, idog. Kellgren 2: 125 (1783). Leopold 2: 118 (1794, 1815).
Avledn.: IDOGHET, r. l. f.
1) till 2.
a) (i sht i högre stil) flit, arbetsamhet, strävsamhet. BraheBrevväxl. 1: 146 (1667). Ännu .. ger han (dvs. nordbon) gerna ut hvad han genom sin idoghet förvärfvat. Geijer Häfd. 48 (1825). Fogelqvist ResRot 106 (1926).
b) (†) näringsflit; stundom: gren av näringsflit, näringsgren; jfr IDKESAMHET 1 b. Höpken 2: 75 (1747). När idogheten först inkallades til oss, kom hon betungad af bojor. Fischerström 3: 496 (1787). En annan gång uppoffrades Sveriges handel, slöjder och idoghet för en medtäflande makt. Adlerbeth Ant. 1: 2 (c. 1792). Atterbom 2: 318 (1854).
2) (†) till 3. Linc. (1640; under crebritas). Cellarius 40 (1729).
Ssgr (till IDOGHET 1 b, †): idoghets-drift. drivande av näring. De som närmare granskat förhållandet hafva tillika upptäckt en växande idoghetsdrift (i Skaraborgs län). JournLTh. 1812, nr 115, s. 2.
-gren. näringsgren. Cronholm Bref 28 (i handl. fr. 1816).
-krets. krets av näringsidkare. AdP 1800, s. 614.
IDOGLIGA, adv. (†) till 2: flitigt. Schultze Ordb. 2063 (c. 1755).
IDOGSAM, adj. (†) till 2: idog, flitig. Leopold 2: 284 (1800, 1815). Wallin Vitt. 2: 296 (c. 1808).
Spoiler title