INDUCERA in1dɯse4ra l. -du-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr INDUKTION.
Etymologi
[jfr t. induzieren, eng. induce, fr. inducer; av lat. inducere, av in- (se IN-, pref.1) o. ducere, draga (jfr TE, draga, begiva sig)]
1) (numera bl. ngn gg i fackspr., särsk. med.) införa; inleda. Swedberg Schibb. 277(1716). Af denna ingång (om S:t Mårtens flykt till gåshuset) inducerade Prästen .. i Söndagsens Evangelium detta thema: Gåsestekens vändande, såsom en sinnebild på syndares omvändelse. Rydén Pontoppidan 257(1766). (Struptuberkulos) är en mycket vanlig sjukdom, som i regel induceras af en lungtuberkulos. LbKir. 2: 320(1922).
2) (†) (i en diskussion) anföra (ngt ss. motivering för en uppfattning l. ss. invändning mot ngt som yttrats o. d.); invända, göra det inkastet (att osv.); jfr INFÖRA 6. RP 2: 154(1632). Dher uppå blef debatterat om Kongl. M:t hafver en rättmätig orsak till att föra krig emot Spanien .. Grefve Per mente jaa, och inducerade religionen pro fundamento (dvs. ss. skäl). Därs. 157.
3) (†) (medelst anförda skäl) förmå (ngn till ngt). OxBr. 10: 240(1617). (Ridderskapet o. adeln ville) söka medh skiähl inducera dhe andre Stenderne till detsamma (dvs. att samtycka till utskrivningen). RARP 10: 101(1668). Ekbohrn(1868).
4) medelst induktion (se d. o. 2) härleda (en lag o. d. ur givna fakta) l. komma till (en viss uppfattning). Pfeiffer(1837). Materialismen (är) ingalunda .. en ur fakta inducerad doktrin, utan tvertom en filosofisk, eller rättare en apriori antagen hypotes. Rein Psyk. 1: 232(1876). NF(1883).
5) fys. om magnetfält l. elektrisk ström: alstra l. framkalla (elektrisk ström i en sluten ledare l. magnetism i en kropp). Inducerad ström, induktionsström. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 118.Fock 1Fys. 628(1855). En elektrisk ström kan induceras av en annan eller av en magnet. SvD(A) 1931, nr 238, s. 4.
6) [bildl. anv. av 5] psykiatr. i p. pf. i uttr. inducerad sinnessjukdom, sinnessjukdom som uppkommit gm psykisk invärkan från annan sinnessjuk. Gadelius Tro 1: 128(1912).
