SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INFANTILISM in1fantilis4m l. 01—, r.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. infantilismus, eng. o. fr. infantilisme; till INFANTIL]
barnslighet; i sht med. förhållande(t) att en person l. ett kroppsorgan stannat i utvecklingen på ett stadium motsvarande barnets. ASScF XIX. 10: 21 (1893). Hygiea 1907, s. 646. Wigert PsykSj. 1: 78 (1924). Varenda detalj (av nöjeslivet vid rivieran är) inrättad till tjänst för de sysslolösa och bortskämda, för att kittla deras nerver och tillfredsställa deras raffinerade infantilism. Böök ResSchw. 62 (1932).
Spoiler title
Spoiler content