SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
INNEFATTA in3e~fat2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (i bet. 2 a slutet, †).
Etymologi
[av INNE o. FATTA]
— jfr INFATTA, v.2
1) till INNE 3, med saksubj.: innesluta (ngt) i sig; omfatta; bestå av; inbegripa, innehålla; äv. i uttr. innefatta ngt i sig; äv. bildl. Swedberg Schibb. 257 (1716). Tingslaget .. innefattar utom Nora Bergslag äfven Hjulsjö. Johansson Noraskog 1: 14 (i handl. fr. 1785). (Folkloristik) innefattar icke folkets materiella kultur, bostäder, föremål, redskap o. s. v. Nilsson FestdVard. 11 (1925). (†) Vår lilla resa innefattade en väg af några och tjugu svenska mil. EGGeijer (1809) i MoB 7: 102. — särsk.
a) (†) hysa (ngt) inom sitt område; rymma. Ifrån vhråldrige tider, hafwer thetta Land (dvs. Uppland) innefattadt Nordiska Öfwer-Konungarnas Säte och Domstol. Peringskiöld MonUpl. 2 (1710). (Teglet) blir .. bättre brändt, ju mindre ugnarne till en viss grad kunna innefatta. Gundberg Tegel 15 (1860).
b) (numera föga br.) om tal l. skrift: innehålla. Arvidi 17 (1651). Att (komplimangerna) .. icke innefattade någon fördold mening, som kom blygsamheten att rodna. Carlén Skuggsp. 1: 383 (1861, 1865). En skrifvelse, innefattande skälen, hvarför (osv.). De Geer Minn. 1: 163 (1892); jfr 6.
c) om tid: omfatta. (Gamla testamentets kyrkohistoria) afdelas uti 2:ne tidhvarf, hvaraf det förra innefattar den Patriarchiska tiden. Möller Kyrkoh. 2 (1774). Agardh ThSkr. 1: 1 (1842, 1855).
d) (†) övergående i bet.: innebära; betyda. Schönberg Bref 1: 189 (1778). Enär utförandet af en ytlig jämnlikhetsprincip .. ej kan innefatta någon verklig fördel. Schlyter JurAfh. 1: 199 (1836). Hvad innefattar det, att Gud är himmelens och jordens skapare? Kat. 1878, nr 91.
2) (†; se dock b) innesluta (ngt i ngt); omgiva (ngt med ngt); äv. bildl.; jfr INNE 1, 10 samt INFATTA, v.2 Möller (1745, 1755). — särsk.
a) i fråga om montering av ädelstenar, pärlor o. d. (i ädelt material): infatta. Möller (1745, 1755). Ett Bernstens hjerta innefattadt i Silfver. BoupptVäxjö 1825. Nilsson Ur. I. 4: 26 (1839). Hoppe (1892). — särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret anv.: infattning. BoupptVäxjö 1813. 1. Flushjerta med innefattning af Guld. Därs. 1830.
b) i fråga om omgivande av ngt med ram o. d.: inrama; nästan bl. (i vitter stil) bildl. (Cavallin o.) Lysander 206 (1874; bildl.). (Folkvisorna) vilja .. liksom innefatta sina taflor i en ram af sommarfägring och ljus. EHTegnér i 2SAH 58: 36 (1882). Klint (1906).
3) med saksubj.: utgöra infattning omkring (ngt), omgiva, omsluta; inrama; nästan bl. i pass. Atterbom Minn. 339 (1818). Tyrifjord .. innefattas af sköna stränder. Palmblad Norige 15 (1846). Han var liten .. med ett .. ansikte, innefattat av .. polisonger. Hallström Händ. 99 (1927).
4) (†) refl.: innesluta sig (i ngns bevågenhet o. d.); jfr INNE 1 j, 10. Uti EKM:s nåd. vård och konungsliga huldhet innefattar sig S(ekreta) U(tskottet) med all undersåtelig vördnad. 2RA 3: 651 (1734).
5) medtaga l. inbegripa l. inräkna l. medräkna (ngn l. ngt i en kategori, under en benämning o. dyl. l. bland dem för vilka ngt är gällande o. d.); jfr INNE 5, 10. Vi .. innefatte them alla (dvs. de onda änglarna) under et namn, Satan eller Diefvul. Bælter Christen 21 (1743, 1748). Förtjena de också att innefattas under samma fördömmelse? Leopold 5: 168 (c. 1825). Den Indogermaniska stammen, i hvilken vi innefatta äfven Kelter och Kimbrer. Nilsson Ur. 2: 49 (1862). Innefattas i den allmänna amnestien. Cavallin (1875). Kallenberg CivPr. 1: 721 (1922).
6) (†) i fråga om framställning i tal l. skrift: sammanfatta l. sammanföra (ngt); jfr INNE 1 j, 10. Man skal i få rader innefatta en viktig sak. Dalin Arg. 1: 7 (1732, 1754). För att innefatta allt i ett enda uttryck. Rosenstein 1: 133 (1789). Agardh Bot. 1: 226 (1830).
Spoiler title
Spoiler content