publicerad: 1933
INSVEPA in3~sve2pa, v. -er, -te, -t, -t; se för övr. SVEPA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. insvepa; jfr d. indsvøbe]
1) veckla in, vira in, inhölja (ngn l. ngt i ngt, i sht hölje av tyg l. papper o. d.); omvira, omveckla, omhölja (ngn l. ngt med ngt); om person äv. refl.; äv. i sådana uttr. som insvepa ngt i ett paket o. d., dvs. så att ett paket osv. uppkommer; i p. pf. äv. utan bestämning betecknande hölje o. d.: försedd med omhölje l. omslag o. d., om person: inhöljd i kappa o. d., (väl) ombonad. Ett väl insvept paket. Insvepa ngt i papper. Henne (dvs. den nyfödda människan) lägger .. Barnmorskan .. efter födzlan, inswept i lindan, bort vthi Waggan. Schroderus Comenius 228 (1639). At thet fijnaste och dyrbaraste af Styckegodz inswepes i små Packar. Stiernman Com. 3: 655 (1668). När .. Konungen var lagd på båren och uti kapporne .. insvept. HSH 1: 187 (c. 1720). Man insveper sig .. i kappor med tredubbla kragar. JournKonstModSed. 1815, s. 44. Han .. vände sig mot två (i postvagnen sittande) omsorgsfullt insvepta gestalter. Heidenstam End. 5 (1889). Nilsson FestdVard. 133 (1925). — särsk. (†) med objektsväxling, i uttr. insvepa ngt fullt med ngt, svepa ngt i ngt, så att detta fylles därav. HH XIII. 1: 183 (1565).
2) i oeg. anv., i fråga om dimma, töcken, mörker, stundom ljus l. skimmer o. d.: inhölja (i) l. betäcka (med dimma osv.), omgiva (med ljus osv.); vanl. med sakligt subj. l. i pass.; jfr 4 b. Tå skal och Dagen klaar i Mörker insweept blifwa. Spegel GW 41 (1685). Kakus .. / Pustar ur gapet ett moln af rök .. / Och insveper sitt ödsliga hus i förvillande töcken. Adlerbeth Æn. 205 (1804). Dammet, som .. insvepte allt likasom i ett moln. Kolmodin Liv. 1: 76 (1831). Den i nattens skuggor insvepta jorden. Melin JesuL 2: 129 (1843). Nejden insveptes i ett .. droppande regntöcken. Rydberg Vap. 313 (1891). Innan vi äro i Brandenburg, har höstaftonen insvept det nordtyska låglandet i mörker. Hedin Pol 1: 22 (1911). jfr: Medan det hvita snödoket rundt omkring insveper allt uti enformighet. Geijer Häfd. 45 (1825); jfr 4. — särsk. bildl. (jfr 3). Förståndet insvepes uti mörker. Bælter Christen 107 (1743, 1748). Sin framtid ser han insvept i orkaniska moln. CPHagberg i 2SAH 5: 94 (1808). Almqvist, som länge älskat insvepa sina innersta tankar i ett romantiskt skimmer. Wennerberg 2: XX (1882). Telegrafförbindelsen med Cairo bröts, från hvilket ögonblick Gordons öde var insvept i djupaste dunkel. IllMilRevy 1898, s. 75.
3) bildl.: inlinda, inhölja (ngn l. ngt i ngt), omgiva l. omfatta (ngn l. ngt med ngt); äv. refl. Odel Sincl. 10 (1739). Huru han .. likasom insveper sig uti sin egen dygd. Posten 1769, s. 802. En sådan sorg .. insveper sig ej i verldssmärtans skrytsamma mantel. Wirsén i 2SAH 56: 133 (1879). Han insvepte henne i en atmosfär af små alldagliga uppmärksamheter. Lundegård Tit. 152 (1892). Hvad han vidare skulle företaga var insvept i den djupaste hemlighet. VetAÅrsb. 1912, s. 375. Hon insvepte honom i en lång blick. Östergren (1929). — särsk.
a) med avs. på tanke, tal, yttrande o. d.: inlinda l. inveckla i omskrivningar, fraser l. tvetydiga l. gåtfulla uttryck, bilder l. liknelser o. d. (så att meningen blir dunkel); ofta närmande sig bet.: bemantla, förblommera o. d., i sht förr äv.: dölja, fördölja (ngts egentliga innebörd o. d.); stundom i p. pf. ss. adj.: bemantlad, förblommerad. Insvepa sitt tal i gåtor. De gamle hafva insvept sina berättelser i så många dikter .., at det är svårt at utleta sanningen. Dalin Hist. 1: 62 (1747). De bilder, i hvilka Christus med sann lärarevishet insvept dessa tillkommande ting. Melin JesuL 3: 48 (1849). De af honom i detta bref uttryckta känslor voro visserligen icke hycklade, fastän insvepta i väl många fraser. De Geer Minn. 1: 34 (1892). Afslaget insveptes i nådiga ordalag. Hjärne K12 10 (1902). Tvetydigheten (ekivoken) är en cynisk men insvept burlesk. Wrangel Dikten 166 (1912).
b) (†) i p. pf. ss. adj.: invecklad, svårbegriplig. Den insvepta, menings-långa Rubrikstylen. VexiöBl. 1814, nr 49, s. 3.
4) med subj. betecknande omhölje l. täckelse o. d.: utgöra l. bilda ett hölje omkring l. täckelse över (ngn l. ngt), omhölja, inhölja, betäcka (ngn l. ngt); äv. oeg. o. bildl. Den yttre stora och sida purpurmanteln, som .. insveper och giömmer hela hans högvyrdighets åsnakropp. Lundberg Paulson Erasmus 179 (1728). Han bör äga .. nog skarpsinnighet, att midt uti oredan af blandade föremål kunna skönja det goda den insveper. Lehnberg i 1SAH 2: 113 (1787, 1802). Lågorna .., som insvepte Jeanne d'Arc. 2VittAH XXXII. 4: 22 (1895). — särsk.
b) oeg., om dimma l. mörker resp. ljus l. skimmer o. d.; jfr 2; äv. bildl. En dimma .. begynte insvepa den snöiga nejden. Atterbom Minn. 582 (1819). Ögonblickets rosenskimmer insvepte hvarje vaknande misstanke. Sparre Stand. 398 (1847). De mjuka töcken, som gärna insvepa den västliga horisonten. Lagerlöf Länk. 192 (1894).
5) (numera knappast br.) (våldsamt) indraga (ngn l. ngt) l. rycka (ngn l. ngt) med sig (i ngt); förr äv. bildl. En Foster-Fader och Foster-Broder .. hade varit i samma fara (dvs. ett skeppsbrott) insvepte. Mörk Ad. 1: 18 (1742). De som komma fram emellan Island och Grönland, insvepas gemenligen uti den från öster kommande strömmen. Möller (1790). Svedelius i 2SAH 51: 149 (1875; bildl.).
Spoiler title
Spoiler content