SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KARAMBOLLAGE kar1ambola4ʃ, äv. -aŋ-, l. 01—, l. -bål-, äv. KARAMBOLAGE -bol- l. -bål- l. -bωl-, n. (Knorring Skizz. II. 2: 147 (1845) osv.), äv. r. (AB 1837, nr 18, s. 2, Dahlbäck Åb. 77 (1914)); best. -et, ss. r. -en; pl. -er, ss. n. äv. =.
Ordformer
(äv. skrivet caram-. -bol- 18371932. -boll- 1849 osv.)
Etymologi
[liksom t. karambolage av fr. carambolage, till caramboler (se KARAMBOLLERA)]
spelt. i biljardspel: karambollering; äv. liktydigt med: karambollspel. HbiblSällsk. 2: 122 (1839). Wilson Spelb. 80 (1888). — särsk. i bildl. anv.
a) om sammanstötning (äv. bildl.); ”krock”. En karambolage har åter uppstått mellan Svenska Minerva och Statstidningen. AB 1837, nr 18, s. 2. Karambolage mellan tre fordon. SvD(A) 1930, nr 203, s. 6 (rubrik).
b) om livlig rörelse l. förflyttning hit o. dit, oväntad växling l. vändning o. d.; ”bollande”. Det här karambollaget med embetsmän går öfver mitt förstånd. Crusenstolpe Tess. 4: 195 (1849). Ett sådant tal (dvs. en manikers vältalighet) med dess öfverraskande karambolager. Herrlin Snille 122 (1903).
c) övergående i bet.: villervalla, trassel; ”ståhej”. Först natten till onsdagen har genom blåst och storm något väsentligare carambolage förorsakats på de från Stockholm utgående (telegraf-)linierna. SD 1900, nr 498, s. 2. (När domprostinnan kommer) blir det carambollage, bror Vickberg! Domprostinnan är ett rustande fruntimmer. Bergman HNådT 22 (1910). Då jag kommer i mitt lugn efter karambolaget (dvs. konkursen), så skall jag leva bättre än någon av dem (som spara på slantarna). Blomberg Överg. 159 (1915).
Ssgr (spelt.): KARAMBOLLAGE-BILJARD. karambollbiljard. Wilson Spelb. 65 (1888).
-SPEL. = KARAMBOLL 1. 2NF 3: 381 (1904).
Spoiler title
Spoiler content