SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KOLOSS kolos4 l. kå-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. I ä. tid förekommer ordet äv. med lat. form o. böjning. Kempe Krigzpersp. 93 (1664: Coloszum, ack. sg.), Wennerdahl (1748).
Ordformer
(förr äv. skrivet col(l)-)
Etymologi
[jfr d. kolos, t. koloss, eng. colossus, fr. colosse; av lat. colossus, av gr. κολοσσός, jättestor staty (tidigast användt av Herodotos om kolossalstatyerna vid de egyptiska tämplen)]
1) bildstod av jättelika dimensioner, kolossalstod l. -staty; numera (utom i a o. b) bl. ngn gg i fackspr. Solennes Colloss eller Stod (på ön Rhodos). Dryselius Måne 47 (1694); jfr a. Palmstedt Resedagb. 175 (1780). Framför det ena (grottämplet i Abu Simbel) ser man fyra sittande kolosser, .. framställande Ramses II. Hahr ArkitH 14 (1902). — särsk.
a) i uttr. kolossen på Rhodos, en under 200-talet f. Kr. på ön Rhodos uppställd, jättestor bronsstaty av solguden, räknad ss. ett av världens sju undervärk. ConvLex. (1821). NordT 1910, s. 362. Grimberg VärldH 3: 301 (1928).
b) [jfr fr. colosse aux pieds d'argile; uttrycket har äldst utgått från berättelsen om den jättelika bildstod som Nebukadnessar (enligt Dan. 2: 31 ff.) såg i sin dröm o. vars fötter (o. tår) delvis voro av lera] i uttr. en koloss (l. kolossen) på lerfötter, i bildl. anv., om ngt som ter sig stort o. imponerande, men som vilar på en mycket osäker (o. lätt förstörbar) grund. Ahnfelt BevO 12 (1879). Detta rike (dvs. Polen) var (vid midten av 1600-talet) en koloss på lerfötter. SvH 5: 507 (1906). SvD(A) 1934, nr 65, s. 20.
2) i oeg. l. bildl. anv. (jfr 1 b).
a) om levande varelse l. sak som är ovanligt stor o. klumpig; bjässe; gigant. SP 1792, nr 281, s. 1. Adlerbeth Æn. 35 (1811; om den trojanska trähästen). De bröto sten och sysslade just med en riktig koloss, som de förgäfves sökte få upp ur jorden. Lundegård Tit. 155 (1892). Siwertz Sel. 2: 57 (1920; om en tjur). Ett trevåningshus, inklämt mellan två kolosser. Laurent ResNY 74 (1923). — särsk. (i sht i vitter stil) om institution l. rike o. d. av stor omfattning l. utsträckning. Rosenstein PVetA 1789, s. 111 (om påveväldet). Den Ryska kolossen. De Geer i 3SAH 1: 64 (1886). Grimberg SvH 365 (1908).
b) (†) om människa vilken ss. personlighet l. begåvning o. d. är betydande. Friden har ännu aldrig bildat någon stor man; men kriget alstrar colosser och hjeltar. Rutström Schiller Röfvarb. 17 (1799). Leopold 5: 405 (1802).
Avledn.: KOLOSSAL, se d. o.
KOLOSSISK, adj. (†) till KOLOSS 1: kolossal-. Collossiske Stoder. Ehrenadler Tel. 47 (1723). Möller (1755; under colossien).
Spoiler title