publicerad: 1936
KOMBINERA kom1bine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. komb- (comb-) 1713 osv. conb- 1760)
1) förena (olika föremål) så att de hållas samman l. bilda ett helt, sammanfoga, sammanslå, förbinda (se d. o. 4 a); äv. i fråga om giftermål; utom i av fr. l. eng. påvärkat spr. numera bl. i a o. b. Swedberg Schibb. 256 (1716). VDAkt. 1724, nr 299 (i fråga om sammanslagning av två församlingar). (För att väl utsmycka en byggnad erfordras) At vähl veta Combinera Dörrar, Fönster och Portaler med Cordoner och band. Carlberg SthmArchitCont. C 2 a (1740). At bibehålla handel och pengar inom sig, äro inevånarene (i Viborg) derom mone at genom giftermål conbineras. BtVLand 2: 112 (1760). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] i sht mil. med avs. på trupper o. d.: sammanslå, sammanföra till en enhet (för gemensam aktion); särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Den .. anryckande .. combinerade fiendteliga krigs-magten. Loenbom Stenbock 4: 65 (i handl. fr. 1713). Föra öfverbefälet öfver combinerade Armeen. DA 1808, nr 31, s. 2. I strid kombinerar man högst sällan infanteriet och rytteriet. Sylvan Vial 1: 194 (1863).
b) [efter motsv. anv. i fr. o. eng.] i fråga om plagg som är sammansatt av två olika delar; jfr KOMBINATION, sbst.2 Barnbyxor och knäppdamasker kombinerade. SvD(A) 1926, nr 333, s. 7.
2) sammankoppla l. gruppera (ngt på visst sätt); sätta (ngt) i sammanhang (med ngt), förbinda, förena; äv. refl.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. 2RARP 3: 197 (1723). (En syssla som) han fick combinera med Vice Præsidentskapet i Bergs Collegio. BtVLand 5: 181 (1764); jfr 1. Man måste kombinera de båda metoderna (dvs. den subjektiva o. den objektiva metoden för bestämning av ett folks förmögenhet). Fahlbeck NatFörm. 5 (1890). Kongressmiddagen hade kombinerats med en vattenfest. Siwertz JoDr. 241 (1928). SvD(A) 1933, nr 195, s. 4. — särsk. med avs. på tankar l. tankeelement o. d.; äv. abs. Rydberg Frib. 65 (1857). (Romarna) kunde (i fråga om sina byggnadsvärk) endast låna, kombinera, .. ej med skapande kraft utveckla något nytt. Upmark Lübke 190 (1872). Att skarpt uppfatta, troget fasthålla och fyndigt kombinera lifvets skiftande företeelser. Verd. 1886, s. 83. Rein Psyk. II. 1: 442 (1891).
3) (i sht i fackspr.) i p. pf., närmande sig bet. av ett adj.: som innebär l. utgör en förening av olika ting; särsk. om föremål l. inrättningar som i sig förena olika funktioner l. uppgifter, som samtidigt tjäna olika syften o. d. Kombinerade kallas de tröskverk, som både tröska och rengöra säden. UB 3: 312 (1873). En kombinerad bagage- och tredje klass personvagn. GHT 1895, nr 222, s. 3. Stenslunda kombinerade folk- och småskola. PT 1902, nr 218 B, s. 1. Kombinerad back- och terränglöpning. UNT 1922, nr 8030, s. 1. När bostadsknappheten kom och antalet rum minskades, blev det s. k. kombinerade rum. STSD(A) 1933, nr 274 B, s. 5. — särsk. järnv. i uttr. kombinerad biljett, biljetthäfte innehållande frånskiljbara kuponger, var o. en gällande för viss sträcka av resan. BetTaxaPersonbefordrSJ 1898, s. 11. PT 1910, nr 86 A, s. 2.
4) (i Finl.) intr., i uttr. kombinera med (ngt), i fråga om tåg (o. andra kommunikationsmedel): stå i förbindelse med (ngt), kommunicera med (ngt). Ett aftontåg Åbo—Helsingfors, som kombinerar med Stockholmsbåtarna. ÅboUnderr. 1918, nr 86, s. 3.
Avledn.: KOMBINERBAR, adj. till 2.
Spoiler title
Spoiler content