SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KOMPLIMENTERA kom1plimänte4ra l. -men-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, -NING (†, Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 35 (1691)).
Ordformer
(förr äv. skrivet com-. -plement- 1734. -pliment- 1680 osv.)
Etymologi
[jfr t. komplimentieren, eng. compliment; av fr. complimenter, till compliment (se KOMPLIMANG)]
säga komplimanger l. artigheter; numera nästan bl. (jfr dock a) i förb. komplimentera ngn för (förr äv. över) ngt, säga lovordande artigheter till ngn för ngt, lyckönska ngn för ngn prestation o. d.; förr äv.: betyga (ngn) sin vördnad, högaktning o. d., lyckönska (ngn till ngt), framföra sina tacksägelser (till ngn); äv. abs.; förr äv. intr. (se b). Spegel Dagb. 159 (1680). En Kammarherre, som på Konungens vägnar .. complimenterade till Födelsedagen. 2Saml. 3: 38 (i handl. fr. 1779). Glöm ej att complimentera Fredenheim för de skänckte Böckerne. Calonius Bref 56 (1794). Jag blef komplimenterad för .. (talets) redighet. De Geer Minn. 1: 156 (1892). Munthe SMich. 41 (1930). — särsk.:
a) göra sin uppvaktning l. avlägga artighetsvisit hos (ngn), uppvakta; äv. ss. vbalsbst. -ing, om artighetsvisit, diplomatisk beskickning för framförande av artighetsbetygelser o. d.; numera bl. sjöt. i fråga om artighetsvisit som avlägges av fartygsbefälhavare hos utländsk sådan. I förleden Onszdagz kom Herr von Amerongen hijt at complimentera Curfursten på General Staternes wägnar. OSPT 1686, nr 31, s. 7. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 35 (1691). Smith 209 (1916).
b) (†) intr., i förb. komplimentera med ngn, krusa för ngn, göra ngn sin kur. (Han) viste .. öfvermåtton väl at complimentera med henne (dvs. med flickan som han önskade vinna). Lagerström Bunyan 3: 80 (1744). Han krusade och complimenterade med betjenten, som bjöd honom stek. Bremer FamH 1: 162 (1831).
Särsk. förb.: KOMPLIMENTERA UT10010 4. (numera bl. arkaiserande) under komplimanger o. artighetsbetygelser föra l. ledsaga (ngn) ut; äv. bildl. Palmblad Norige 407 (1846; bildl.). Snoilsky 4: 38 (1887).
Ssg: KOMPLIMENTER-BOK. [efter t. komplimentierbuch] (†) komplimangsbok. Rademine Knigge 1: 13 (1804).
Avledn.: KOMPLIMENTÖR, m. [jfr fr. complimenteur] (numera bl. tillf.) person som använder många komplimanger o. hövlighetsfraser; jfr KOMPLIMANG-MAKARE. Ekeblad Bref 1: 292 (1653). Schück VLittH 1: 577 (1900).
Spoiler title
Spoiler content