SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KVABBLIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(skrivet q-)
Etymologi
[trol. av mnt. quabbelich, köttig, fet; jfr t. quabbelig, dallrande, geléartad, pussig, äcklig, vämjelig; jfr KVABBEL, KVABBLA]
(†)
1) som lätt känner äckel l. vämjelse, som lätt vämjes. Sahlstedt (1773). ÖoL (1852). Tholander Ordl. (c. 1875); möjl. till 2.
2) som väcker äckel l. leda, äcklig; vämjelig; kvalmig; äv. bildl.: obehaglig. När han kom in, slog en qvabblig rök emot honom. Almqvist Grimst. 29 (1839). Om du viste hvad det låter qvabbligt att höra sådant der (smicker) ifrån en gammal, uppriktig väns läppar. Dens. Törnr. 3: 167 (1850).
Spoiler title
Spoiler content