SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEDSEN les3en2 l. le3d- l. led3-, starkt vard. äv. LISSEN lis3en2, adj. -set, -sne, -sna; -snare; förr äv. LEDSE, adj. oböjl.; äv. (i vissa trakter, vard.) LESS les4, adj. oböjl.
Ordformer
(leds (-dz) 16741911. ledse (-ee-, -dz-) c. 15401785. ledsen 1671 (: ledsna, pl.), 1680 osv. lese 1705. lesna, pl. 1713. less 1909. lesse, sg. 1688. lesse, pl. 1636. lessen 17901924. lissen 19171929. lässen 1712c. 1885)
Etymologi
[fsv. ledse (i bet. 2); avledn. av LED, adj.; jfr med avs. på bildningen GRAMSE (gramsen), HARMSEN (harmse) m. fl.]
1) (†) led (se LED, adj. 1), förhatlig; äv.: tröttsam, tråkig. PErici Musæus 6: 5 a (1582). Han är blefwin henne så ledze och obehageligh att hon alldrigh wiges widh honom. VDAkt. 1674, nr 128. Hon jämrade sig öfwer .. tjden, den nu för henne syntes ledsen och lång wara, af den längtan hon hade til sin man. OBroman (c. 1705) hos Barr Broman 75.
2) (numera mindre br.; jfr b) led (vid l. på ngt), trött (på ngn l. ngt), uttråkad, utledsen; särsk. i förb. ledsen vid l. på, äv. åt ngn l. ngt, förr äv. i förb. ledse av l. med l. till ngn l. ngt l. ledse ngn l. ngt; jfr LED, adj. 5. OPetri Kr. 221 (c. 1540). Rothovius 1Pred. B 3 a (1623: bliffuer tigh ledse). Han giorde sin Predikan swåre lång, Så at thet vnge Folcket bleff ledse ther medh. Lindner Tijdhfördr. 1 (1641). Björn, jag är ledsen vid sjö och våg, / böljorna äro oroliga sällar. Tegnér (WB) 5: 116 (1820). Folket var ledset på kriget. Fryxell Ber. 3: 10 (1828). Almqvist Hind. 135 (1833: ledsen åt). Östergren (1931). — jfr UPP-, UT-LEDSEN. — särsk.
a) (†) i förb. göra ngn ledse l. ledsen, göra ngn trött (på ngt), giva ngn avsmak, göras ledse, bliva trött. (Jag) hafuer .. icke sielf afschrifter af allt sådant, ty man i lengden görs ledze ter wedh. HB 2: 291 (1596). Öffwerflödige ord (betunga) Läsarens och Påhörarens förstånd, göra them leedse. Phrygius Agon OratEncom. 5 (1618).
b) (i vissa trakter, vard.) i förb. less på ngn l. ngt l. less ngn l. ngt, trött på ngn l. ngt. Nordström Borg. 99 (1909). Till slut blev man leds att truga. Sjödin StHjärt. 205 (1911).
c) (i vissa trakter, numera föga br.) i predikativ anv. i sådana förb. som äta l. se sig ledsen, äta av ngt resp. se på ngt så att man blir trött l. ledsnar (på det). Men ingen äter sig ledsen hälder af den goda spisen. Wettersten Forssa 66 (c. 1750). Jag har varit återigen i Pompeji. Jag skall försöka se mig ledsen. KAEhrensvärd (1782) hos Warburg Ehrensvärd 64. Landsm. 6: X (1886).
3) som känner ledsnad, sorgsen, bedrövad; förr med närmare anslutning till 2: trött o. betryckt, uttråkad o. bedrövad; stundom om sak: som har ett nedstämmande utseende, tråkig, trist. Nu gör du mig värkligen ledsen. Folcket wardt leedhse på wäghen. 4Mos. 21: 5 (Bib. 1541; Bib. 1917: otåligt). Jag är .. ledsen deröfver, at jag sagt Eder så mycket. Ekelund Fielding 139 (1765). Ledsen uppsyn. Nordforss (1805). Det ledsna grå. Gellerstedt Efters. 145 (1891). Jag (skrev) en biljett till honom och bjöd honom på middag. Han svarade, att han var ledsen, att han måste resa just den dagen. De Geer Minn. 2: 223 (1892). Ni ska inte vara ledsen för detta. Lagerlöf Holg. 2: 59 (1907). — särsk.
a) (vard.) i uttr. han (den) var inte ledsen, han (den) är inte ledsen av sig o. d., det är en friskus, han är inte rädd av sig (utan käck o oförfärad). Andersson Terentius 6 (1896). (E. var icke) någon dålig motståndare, han var tvärtom inte alls ledsen av sig, (utan) angrep oförfärat i första ronden. SvD(B) 1939, nr 65, s. 16.
b) (vard.) i förb. inte vara ledsen för (att göra) ngt, inte dra sig för (att göra) ngt, vara pigg på ngt. De ha revolvrar dessa herrar och äro inte alls ledsna för att bruka dem. Annerstedt Bild. 34 (1879).
4) (ngt vard.) förargad (på ngn), ”arg”. Vara l. bliva ledsen på ngn för ngt. Ekelund Fielding 139 (1765). Ilmoni (1828) hos Heinricius Ilmoni 98. Blif nu ej ledsen på mig för denna min bön. SmSkrBoströmsförb. 8: 21 (1882). Var inte ledsen på mig, Jesper! Ullman FlickÄra 139 (1909).
Spoiler title