SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1940  
LIGA li3ga2, r. l. f.; best. -an, förr äv. utan slutartikel (Gustaf II Adolf 147 (1617)); pl. -or.
Ordformer
(liga 1617 osv. lige 1626)
Etymologi
[jfr dan. o. t. liga; av ä. it. liga (it. lega) l. span. liga; jfr eng. league, fr. ligue; till lat. ligare, binda (se LIGERA, v.2)]
I. [jfr motsv. anv. i it. o. span.] (†) legering. Till att finna til huad Steg i Rören, thenne Liga .. bör stiga. Stiernhielm Arch. K 2 b (1644).
II.
1) politiskt förbund mellan stater, koalition, allians; äv. om sammanslutning inom ett rike, parti; numera bl. hist., i sht i fråga om förh. på 1500- o. 1600-talen. Helig(a) liga(n), namn på flera koalitioner, i sht på 1500-talet. (Den) katolska, förr äv. heliga l. påviska ligan, ett av de katolska tyska territorialfurstarna år 1609 ingånget förbund. Ligan, namn på den katolska sammanslutning som bildades i Frankrike 1576 i syfte att bekämpa hugenotterna. (De påvligas) generalförbund som the then heliga liga kalla. Gustaf II Adolf 147 (1617). The store Krijgs-expeditioner emoot Keysaren och then Catholiske Ligan. Stiernman Com. 2: 2 (1633). Konungen i Pålen (var den), som .. sammansmidde den Nordiska Ligan emot Sverige, emellan honom, Ryssland och Dannemark (år 1700). Schönberg Bref 3: 345 (1778). SvH 5: 162 (1903).
2) om utländsk förening i vars namn motsvarande ord ingår; särsk. om (i sht engelsk) fotbollssammanslutning. Matcherna i engelska ligan. SDS(A) 1932, nr 174, s. 11. — jfr FOTBOLLS-, PATRIOT-, VÄRLDS-LIGA m. fl.
3) sammanfattande, om personer som i förbindelse med varandra arbeta för ohederliga o. mer l. mindre föraktliga syften; följe, anhang; vanl. i nedsättande anv. Olyckelig den Rättsökande, som får en mägtig och samvets-lös Liga emot sig. Lanærus Försök 71 (1788). Den publicistiska ligan. HJärta (1823) i 3SAH XXXIX. 2: 9. Nu förstod jag klart att de var en enda liga och traktade efter att handla ohederligt med mig. Wester Lêskov FörseglÄng. 58 (1928). — jfr MUNKA-LIGA.
4) sammanslutning som har till syfte att förbereda l. utföra brottsliga handlingar o. d.; förbrytarband; äv. om band av vanartig(a) barn l. ungdom. Verd. 1891, s. 247. En hel liga är ju alltid lättare att få fast än en ensam tjuv. Siwertz Varuh. 150 (1926). (Den nordamerikanske gangstern) Al Capones liga. SvTidskr. 1931, s. 129. — jfr BEDRAGAR(E)-, BONDFÅNGAR(E)-, MÖRDAR(E)-, POJK-, SMUGGLAR(E)-LIGA m. fl.
Ssgr (till II 4): LIGA-FLICKA, f. (tillf.) jfr -POJKE. GHT 1897, nr 264 A, s. 2.
-POJKE. pojke som tillhör ngn liga; äv. om vanartig pojke i allmänhet. SocDem. 1894, nr 81, s. 2. Strindberg Inf. 15 (1897).
Ssg: ligapojk(s)-fason. i sht i pl. SvD(A) 1932, nr 42, s. 4.
-YNGLING. (mera tillf.) jfr -POJKE. PT 1905, nr 207 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content