SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1941  
LYXA lyk3sa2, äv. (starkt bygdemålsfärgat) LÖXA lök3sa2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(lyxa (lyksa) 1732 osv. löxa (löksa) 16941885)
Etymologi
[möjl. rotbesläktat med LO, sbst.2 — Jfr LOSME, LOSTA, sbst.]
(i sht i Götal.) gräs av släktena Bromus Lin. o. Brachypodium P. B.; förr äv. om arter av släktena Lolium Lin. o. Festuca Lin.; losta. Bromelius Chl. 105 (1694; om Bromus secalinus Lin.). Swimmel och blå Klint, Ogrääs och Löxa rådde. Dahlstierna (SVS) 127 (c. 1696). Hernquist UnderrLandth. 1: 174 (1773; om Lolium temulentum Lin.). Bolin Åkerogräs. 149 (1926; om Bromus secalinus Lin.). — jfr RÅG-LYXA.
Spoiler title
Spoiler content