SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MÖTA 3ta2, v., möter 4ter, mötte möt3e2, mött möt4, mött (pres. ind. sg. möt Brenner Dikt. 1: 8 (1703, 1713; i vers); -er Mark. 14: 13 (NT 1526) osv. — ipf. mötte, sg. o. pl., Mat. 28: 9 (NT 1526) osv.; mötto, pl. Tegel E14 146 (1612). — sup. mötit Ström Skogsh. 72 (1830); mött (-dt) 1Mos. 33: 8 (Bib. 1541) osv.); o. MÖTAS 3tas2, v. dep., möts 4ts l. mötes 3tes2, möttes möt3es3, mötts möt4s (pres. ind. sg. (i bet. III 1, 2 b slutet) möts Flensburg Sång. 107 (1911, 1915); mötes SvD(A) 1923, nr 167, s. 7. — pres. ind. pl. mötas Asteropherus 33 (1609) osv.; mötes Lucidor (SVS) 220 (1672); mötoms (1 pers.) KyrkohÅ 1912, MoA. s. 57 (1741). — ipf. ind. möttes Möller 1: 301 (1782), Runeberg (SVS) 1: 179 (1831) osv. — sup. mötts FoU 21: 164 (1881) osv.). vbalsbst. -AN (†, AOxenstierna 1: 585 (1643; i bet. I 2 b)), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -NING (numera mindre br., HH 20: 171 (c. 1585; konkretare, se I 2 c α), LBÄ 44—50: 256 (1801), Hamilton Ridn. 88 (1923)).
Ordformer
(möt- (mööth- o. d.) 1521 osv. mött- c. 15851674. -a 1521 osv. -as 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. möta, mötas, motsv. d. møde, mødes, isl. mǿta, got. gamōtjan, fsax. mōtian, feng. mētan (eng. meet); avledn. av MOT, sbst.2 — Jfr BEMÖTA, MÖTE]
I. tr. (o. intr.).
1) under gående (åkande osv.) händelsevis råka träffa l. passera (ngn l. ngt som kommer från annat, i sht motsatt håll); i p. pr. äv. närmande sig adjektivisk anv.: som man möter l. kommer att möta, som passerar l. kommer att passera en från motsatt håll. Går in j stadhen och ther möter idher en man bärandes ena kruko watn. Mark. 14: 13 (NT 1526; Bib. 1917: där skolen I möta en man). Her Christopher .. sadhe at när en bonde i Lule mötte honom när han gik til fiskie, tå hadhe han godh lykka. Bureus Suml. 24 (c. 1600). När en går öffwer port bröggan (i Sthm) .. så är thet skräckeliga mycket fålck som ther möta hwar andra. Bolinus Dagb. 53 (1670). När ett Swenskt Skepp möter ett främmande Örlogz Skepp. Schmedeman Just. 942 (1685). Julvätten och Vigg .. mötte .. i skogen en nisse. Rydberg Vigg 11 (1875). (I en tur i halländsk kadrilj) taga (de dansande) vid mötandet varandra i höger hand. Folkdans. 45 (1923). Ett mötande tåg. Hallström Händ. 343 (1927). — särsk.
a) [jfr d. vel mødt] (i sht i arkaiserande spr.) i p. pf. i uttr. väl mött!, hälsningsformel innebärande en önskan om att sammanträffandet måtte föra lycka med sig; äv., ss. välkomsthälsning: välkommen!; äv. allmännare: god dag! Väl mött, Konung Astolf! sitt af och stig in; / .. Väl mött, Konung Astolf! träd in i min sal. Atterbom 2: 242 (1827). Välan så kom! Väl mött / Min allvarsamma frände. Levertin NDikt. 113 (1894). En stor, svart snok (kom) emot .. (hunden Karr). ”Väl mött i skogen!” väste snoken. — ”Väl mött igen!” gläfste Karr. Lagerlöf Holg. 2: 24 (1907).
b) oeg. l. bildl. l. förbleknat, i fråga om tänkt rörelse resp. utan (mera framträdande) tanke på rörelse från skilda håll; särsk. med personsubj.: stöta samman med (ngn l. ngt), komma i beröring med (ngn l. ngt), träffa l. finna l. stöta på (ngn l. ngt). Stridsberg Åkerbr. 86 (1727). Den vanmägtiga tvifvelagtigheten möter icke Christo. Borg Luther 2: 453 (1753). Hon begynner å nyo att gå uppföre, .. möter slutligen en dörr. Palmstjerna Snapph. 2: 167 (1831). Den sturskaste bonde jag någonsin mött. Rydberg Frib. 17 (1877; uppl. 1857, 1866: påträffat). Hon älskar en annan! Hon har mött sin schejk! SvD(B) 1943, nr 50, s. 8. — särsk.
α) (i vitter stil, enst.) med reciprok bet.: möta varandra, träffa varandra. Olaus Petri, skulle så vi möta? Strindberg MOlof 90 (1878; i rimställning).
β) (i fackspr.) i sådana uttr. som möta (ett område) med åker, äng o. d., om jordägare: äga åker osv. som gränsar till (ett område); äv. abs.: äga intilliggande åker osv. Hellström NorrlJordbr. 277 (1917). Den, som med ägor möter kronopark. LmUppslB 491 (1923).
γ) med mer l. mindre abstr. obj. betecknande tid, händelse, upplevelse, bifall, vänlighet, kritik, olycka, svårigheter o. d.: uppleva, stöta på; utsättas för, röna, träffas l. drabbas av. RP 8: 34 (1640). (Den nya bibelöversättningen) har .. mött både bifall och granskning (dvs. kritik). Rosenstein 1: 201 (1790). (Frågan) synes så mycket mera förtjena .. uppmärksamhet, som förslagets antagande .. torde möta .. svårigheter. Järta 1: 53 (1809). Att vi kunna utan allt bekymmer möta äfven mindre lyckliga år. Samtiden 1872, s. 405. Vi syskon hade mött mycken vänlighet i hans hem. Laurin 2Minn. 391 (1930). (Engelbrekt) mötte .. på en Hjälmarö sitt öde, i det han föll för Måns Bengtssons mördarhand. KyrkohÅ 1937, s. 236.
δ) med saksubj. l. (i passiva satser) sakbetecknande agent angivande dels ngt som tänkes röra sig i riktning mot ngn l. ngt, dels ngt som blir synligt l. visar sig för ngn, dels ngt varmed ngn l. ngt kommer i beröring l. får att göra o. d. Dhen länge draar foot (dvs. släpar fötterna efter sig), honom möter en gångh rooth (dvs. han kommer en gång att snubbla över en trädrot). Grubb 701 (1665). Ehwar wi äre, tå möter os så mycken jämmer, at (osv.). Spegel Pass. 144 (c. 1680). Vi hade den dagen gått temmeligen långt, utan att något märkvärdigt mött våra ögon. Leopold 3: 505 (1792, 1816). När jag .. gick ut att se, hurudan väderleken var, möttes jag af ett urväder, som (osv.). Læstadius 1Journ. 249 (1831). Jag såg, att re'n i stugans dörr / En missnöjd blick mig mötte. Runeberg 2: 12 (1847). En enda gång, i anteckningarnas sista rader, möter ordet ”jag”. KKD 3: XII (1907). Där mötte mig en överraskning. Hammar (1936). — särsk.
α') om landområde l. hav: stöta ihop med, gränsa intill (ngt); äv. abs.: ligga (hindrande) i vägen; taga vid, börja (se BÖRJA, v. I 6). Varde .. the ägor (till landsväg) tagne, som möta och föreligga, utan at någor thet vägra må. BB 25: 1 (Lag 1734). Öster derom (dvs. om Atlanten) .. möter Indiska hafvet. Svensén Jord. 5 (1884). Där Uppland möter Sörmland .. går en kort å. Lagerlöf Holg. 2: 230 (1907).
β') (†) om olyckshändelse, äventyr, upplevelse o. d.: inträffa; hända (ngn). Då iagh .. skulle reessa hem, möther migh olycka att iag kiörde i siön. VDAkt. 1693, nr 129. Att ingen den minsta ledsamma händelse mött mig (under min resa). 2Saml. 3: 34 (1805). Ett märkvärdigt äfventyr, som mötte honom på resan. Almqvist Skälln. 3 (1838). Castrén Res. 2: 271 (1847).
γ') om svårighet, hinder, motstånd o. d.: yppa sig, tillstöta (för ngn); drabba; föreligga; förefinnas. RA I. 1: 609 (1552). Effter den swårheeten wed thenna orten mööter, att (osv.). VDAkt. 1678, nr 192. På det dem (dvs. regeringsärendena) .. hinder och uppehåll ej möta må. PH 15: 210 (1792). Deremot mötte betänkligheter vid .. upphäfvandet af de stora kompanierna. Carlson Hist. 2: 212 (1856). SFS 1940, s. 1152.
δ') (numera bl. tillf.) om underrättelse o. d.: komma till (ngns) kännedom; nå (ngn). Tå mötte .. them (dvs. Gustav Vasa o. hans anhängare) ganska ond tijdende. Svart G1 21 (1561). Dem (dvs. spejarna) mötte på många orter hårda och obetänksamma utlåtelser, hvilka af Prinsen blifvit fälde. Celsius G1 2: 335 (1753). De nyheter som der mötte mig. Björkman (1889).
2) (bege sig åstad för att) vara (ngn) till mötes (för ett sammanträffande ngnstädes); (bege sig till en plats för att) invänta (ngn); äv. abs. Jag möter dig om en timme utanför biblioteket. Vaktmästare (från hotellet) möter (de resande) vid stationen. Samuel stoodh bittijdha vp, at han skulle om morghonen möta Saul. 1Sam. 15: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: gick för att möta Saul). (G. I) Screff them så till både Östre och Westre Dalarne, att the skulle möta honom hwar man widh Thuna. Svart G1 116 (1561). Inte .. en lefvande själ var och mötte mig. Wägner Norrt. 4 (1908). Han mötte med vagn. Auerbach (1913). Mat. 25: 1 (Bib. 1917). — särsk.
a) [jfr motsv. konstruktion i fsv.] (arkaiserande) i uttr. möta med (ngn), sammanträffa med (ngn); träffa (ngn). Hvad blef det af vederdöparens dotter som du mötte med i sakristian? Strindberg MOlof 56 (1878).
b) (i sht i skriftspr.) abs., om person: infinna l. inställa sig (ngnstädes); med pluralt subj. äv.: församlas, komma samman. Möta för rätta, (enl. åläggande) infinna sig vid domstol. G1R 1: 79 (1523). Huilke alle her thå mötha skulle. UpplDomb. 2: 98 (1579). (Han har) kallat allmogen att möta vid Taxinge kyrka. Mellin Nov. 1: 235 (1846, 1865). Dit blef hon ofta stämd, men mötte ej. Hagberg Shaksp. 5: 390 (1848). Af .. officerare och civilmilitära hade 34 mött (vid kamratmötet). Cederström Hugsk. 71 (1919). SFS 1934, s. 215.
c) om person l. armé o. d. som i fientlig avsikt går emot ngn l. ngt: drabba samman med (ngn l. ngt); äv.: dra i strid emot, anfalla (ngn l. ngt), gå emot (se GÅ EMOT 1 a). Konung Karl förstärkte sigh med folk til at möta konung Christiern. OPetri Kr. 262 (c. 1540). På thet at .. man bequämare må mööta them keyserijske i Pryssen än i Sverige. HT 1915, s. 94 (1629). (Det) åligger .. hwar och en, med et tappert mod Konungens fjende at möta. ReglSwArmeen 1710, s. 11. Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901). särsk.
α) (†) ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv.: strid, träffning. HH 20: 171 (c. 1585). Ekblad 79 (1764).
β) (i vitter stil, föga br.) med reciprok bet.: möta varandra i strid; strida. Vi skola möta svärd mot svärd. Ling BlotSven 128 (1824).
d) idrott. i utvidgad anv.
α) om deltagare l. lag i tävling: spela mot (ngn l. ett lag), tävla med l. ”ställa upp” mot (ngn l. ett lag). IdrB 1: 22 (1913). Tävlingar, varvid (löparen B. Storskrubb) .. kommer att möta (löparen) H. Liljekvist. LD 1943, nr 199, s. 2.
β) i bollspel, med avs. på mot en spelare kommande boll: springa emot (bollen, för att spela den vidare). Möt bollen! .. Och när ni mött den, stå aldrig still utan dribbla, passa eller skjut omedelbart. IdrBibl. 4: 78 (1918; i fotboll). IdrIMar. 1935, s. 182.
3) i uttr. som ange hur ngn uppträder emot l. bemöter ngn: mottaga (ngn så l. så); uppträda (så l. så) mot (ngn); bemöta (ngn så l. så); numera vanl. i pass.; i sht i sådana uttr. som möta ngn l. (vanl.) mötas (av ngn) med vänlighet, otacksamhet o. d. Borgarne (i Kalmar) mötte honom (dvs. G. I) medh all vnderdonig ödmiuckt. Svart G1 89 (1561). Hvar och een möter den andra med heder och börlig respect. RP 8: 183 (1640). Kyrkioheerdarna skola .. icke möta them (dvs. sina kaplaner) medh stormodigheet, föracht och wrångheet. KOF II. 2: 251 (c. 1655). Under det jag .. mötes af alla med vänlighet och aktning. Atterbom Minn. 619 (1819). När han .. möttes med otack. 3SAH 5: 208 (1890). Östergren (1932). — särsk. i utvidgad anv., med sakobj., i sht betecknande handling o. d., förr äv. egenskap: bemöta; mottaga; i sht i pass.; äv. i uttr. mötas av ngt, med agent betecknande vänlighet, förtroende l. ogillande o. d.: mottagas av ngt. Hans förslag möttes med intresse. RP 8: 179 (1640). Heeder wil medh heeder möthas. Grubb 317 (1665). Min ungdom med förackt blef utaf rådet mött. CGCederhielm Vitt. 193 (1739). (Dramatiken) mötes .. öfverallt af intrig och småsinne. Tegnér (WB) 5: 541 (1826). Då hans frieri till Charlotte möttes af afslag, retirerade han. Hwasser VSkr. 1: 63 (1852). Min vänliga anhållan .. möttes av honom med ett ilsket morrande. Mörner Strindbg 59 (1924). UNT(A) 1945, nr 32, s. 5.
4) gengälda (ngt med ngt), återgälda; vedergälla, besvara; numera i sht i uttr. möta våld med våld. Iagh för min person skall wetta Eders Ährewörd(ighet)s wänskap och affection medh all wällwilligheet att möta och ihugkomma. VDAkt. 1655, nr 206. Skulle någon förgå sig till den grad, att öfverfalla honom med hugg och slag, eger skildtvakt att möta våld med våld. TjReglArm. 1858, 2: 66. Östergren (1932).
5) med avs. på behov l. krav l. önskan o. d.: motsvara, tillgodose, fylla; tillmötesgå, uppfylla; numera vanl. i uttr. (kunna) möta ett krav; förr äv. i uttr. möta ngn i ngns förslag, tillmötesgå ngns förslag. RARP 2: 55 (1634). Min syster vet / Hur mycket jag är mån att hennes önskan möta. Remmer Theat. 1: 26 (1814). De tidningar .. som möta ett verkligt behof, som fylla en bestämd lucka. VL 1895, nr 287, s. 2. Att kyrkan var ur stånd att möta de nya krav, som (osv.). KyrkohÅ 1933, s. 83.
6) (†) svara på (ngt), svara (ngn); besvara, bemöta (se d. o. 4); särsk. med obj. betecknande (person som framställt en) invändning l. anmärkning o. d.: inlägga gensaga mot, gendriva; tillbakavisa; (söka) vederlägga. FörsprRom. 4 a (NT 1526). På thet han .. skulle .. möta alt förtaal. PErici Musæus 1: 18 b (1582). Kan henda at han .. i hastighet möter henne .. medh någhra onda ordh. ConsAcAboP 1: 319 (1648). Jag nämnde nu på stunden naturliga lagen. Man möter mig och säger: man får intet uti ett samhälle alltid följa den naturliga lagen. Chydenius 64 (1765). (Jag vill) på förhand möta anmärkningar, dem jag förutser. Arfwidsson Oisian 1: 91 (1842). Carlson Hist. 4: 27 (1875).
7) med avs. på värksamhet l. ngt som är statt i utveckling l. tillväxt o. dyl. l. ngt som kan väntas: vidta motåtgärder mot; motstå; förr äv. övergående i bet.: motarbeta; förhindra; sätta en damm för. Berchelt PestOrs. E 2 b (1589). Så äre Wij orsakade slijk oreda at möta och förekomma med tiänlige medel. Schmedeman Just. 321 (1662). Ähr altså bäst j tijdh möta siukdomen. Annerstedt UUH Bih. 2: 163 (i handl. fr. 1671). Utvägar at möta det förfall (som osv.). PH 8: 211 (1766). En stridsmakt, tillräcklig att möta hvarje eventualitet. PT 1912, nr 162 A, s. 2. Förberedelser för att möta luftangrepp. UNT(A) 1943, nr 116, s. 1. — särsk.
a) (i fackspr.) vid fäktning l. boxning: med vapen (värja o. d.) resp. (vid boxning) med ena handen på visst sätt (medelst parad) hejda (ett påbörjat anfall); äv. med obj. betecknande motståndare; i p. pr. äv. i adjektivisk anv., i uttr. mötande parad, vid fäktning: parad varvid klingan på kortaste vägen uppfångar motståndarens vapen (motsatt: konterparad). Parader för hugg, äro .. (bl. a.): mötande såsom qvart och ters. LednHandterHugg. 1841, s. 11. Om man (vid boxning) ser .. (motståndarens) korskontra starta, så stiger man in och möter honom. Holmberg Boxas 45 (1921). (Boxaren) kan .. möta denna uppercut, med insidan av den öppna handen. Därs. 49. Hellsten Florettf. 67 (1922).
b) sjöt. i uttr. möta sjön l. en gir, äv. möta med rodret, om rorgängare på fartyg: hålla upp mot sjön (vinden) resp. hindra fartyget att göra en gir. Platen Glascock 1: 31 (1836: med roret). Ramsten o. Stenfelt (1917).
II. [fsv. möta sik, mötas, sammandrabba] (†) refl.: möta varandra, mötas.
1) om krigshärar: stöta samman, sammandrabba; äv. bildl., om åskmoln; jfr MÖTA I 2 c. Men lufften blijr döff, aff buller och skrij, / Ther sigh twå Krigzhärar möta. Wivallius Dikt. 106 (c. 1642). Re'n stöta / Fotfolken hop; två åskmoln så sig möta. Kullberg Tasso 2: 228 (1860).
2) om egenskaper: förenas; jfr MÖTA III 2 e γ. I denna rara siäl sig mod och snille möta. Nordenflycht Fruent. 49 (1761).
III. dep.
1) i intr. anv.
a) [sannol. efter d. mødes med nogen] (föga br.) i uttr. mötas med (ngn), (tillfälligtvis) möta l. sammanträffa med (ngn); jfr MÖTA I 1. Gjorde en vandring längs Damaskusvägen. .. Här möttes jag med en man .. från Sa'îd. Wallin Bref 99 (1847). Flensburg Sång. 107 (1911, 1915). Därs. 125 (1915). särsk. bildl., om sak: komma i kontakt med (ngt). Ett arbete (dvs. en avhandling), i hvilket .. (J. Steenstrups) forskning möttes med Sven Lovéns. Paulson Minnestal 84 (1899).
b) (i vitter stil, föga br.) i uttr. ngn (ngt) mötes mot ngn (ngt) l. ngra mötas mot varandra, ngn (osv.) möter ngn (osv.) resp. ngra möta varandra i strid l. tävlan. När med svärd och lågor / Millioner Änglar mot hvarannan mötas. JGOxenstierna 4: 202 (1815). Vilja möttes mot vilja, båda starka. 3SAH 12: 109 (1897).
2) reciprokt.
a) motsv. MÖTA I 1: möta varandra. OPetri Kr. 50 (c. 1540). De körande åtvarnades at hålla midt på gatan, och när tvänne mötas, styra hvar til vänster. PH 8: 88 (1765). (De dansande) fatta, då de mötas, varandras händer. Folkdans. 38 (1923).
b) (enl. överenskommelse) sammanträffa med varandra; träffas, råkas; jfr MÖTA I 2. VgFmT II. 6—7: 124 (1587). Efther en tima wy mötas här. Asteropherus 33 (1609). Hon tänkte än i sin ålders höst: / vi mötas åter, det är min tröst. Rydberg Dikt. 1: 100 (1876, 1882). Siwertz JoDr. 22 (1928). särsk. med koll. subj.: komma samman, samlas; jfr MÖTA I 2 b. Att folkedt skulle mötes i Jemptelandh vm Oleffzmässe tijdh. HH XIII. 1: 149 (1564). I fall Rusthållarne skulle kunna visa, at hela Regementet på någon beqvämligare plats mötas kunde. PH 10: 274 (1774). Heidenstam NDikt. 160 (1899, 1915). Föreningen Norden mötes i Göteborg. SvD(A) 1923, nr 167, s. 7.
c) om fiender (l. härar): strida med varandra; drabba samman; jfr MÖTA I 2 c. Heinrich (1814). Han (dvs. veteranen) såg mot Finska hären, / Mot Ryska likaså; / Hvarhelst de skarpast möttes / Der sågs hans blick bli qvar. Runeberg 2: 34 (1848).
d) bildl.
α) i uttr. mötas i ngt, om personer: finna varandra (se FINNA, v. 2 c) l. förenas (jfr FÖRENA 8) i ngt (t. ex. i gemensamma intressen). CVAStrandberg 5: 321 (1865). Det var .. icke i (vissa politiska) planer .. som (G. III och Karl Stuart) .. möttes, utan på — frimureriets mystiska område. Tegnér Armfelt 1: 102 (1883). De båda äldre männen mötas i en suck av gripet allvar. Moberg Rosell 113 (1932).
β) i uttr. mötas på halva vägen, göra ömsesidiga eftergifter; kompromissa. Granlund Ordspr. (c. 1880). Östergren (1932).
e) med saksubj.: sammanträffa med varandra; förenas. En gång i lifvet ha våra vägar mötts. FoU 21: 164 (1881). Lera och koksaltlösning mötas i jordlager på djupet. TT 1896, K. s. 109. särsk.
α) om blickar: möta varandra. Cavallin (1876). Våra blickar .. möttes. Hallström Händ. 22 (1927).
β) om (land)områden o. d.: gränsa till varandra; komma i beröring med varandra; förr äv. ss. vbalsbst. -ning konkret, om ställe där områden gränsa till varandra, mötespunkt. PH 3: 1857 (1742). (Lantmätaren skall vara) säker uti figurernes och mötningarnes hopabindning. PH 8: 344 (1766). Platsen, där .. de tre gårdarna möttes, .. hette Austerlitz. Siwertz JoDr. 22 (1928).
γ) om egenskaper o. d.: förenas, förefinnas l. vara förenade. Stundom kunna sanning och osanning mötas nästan i samma ord. UVTF 26: 123 (1880). I .. (en knalles) sinne möttes slughet och enfald, godhet och hårdhet på ett förunderligt sätt. Sundblad GBruk 249 (1881). Godhet och trofasthet skola där (dvs. i det framtida Kanaan) mötas. Psalt. 85: 11 (Bib. 1917).
Särsk. förb.: MÖTA FRAM10 4. [efter d. møde frem] (föga br.) till I 2 b: infinna sig; anträffat bl. med pluralt subj. NTIdr. 1901, Julnr s. 48. TurÅ 1912, s. 214.
MÖTAS HOP. (†) till III 2 b: sammankomma. JGOxenstierna 5: 8 (c. 1817).
MÖTAS TILLSAMMAN. (†) till III 2 e γ: mötas. Psalt. 85: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: mötas).
MÖTA UPP10 4, äv. OPP4. [jfr d. møde op] till I 2 b: infinna sig; äv., med pluralt subj.: samlas; äv.: träda fram; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Författaren Gustaf Janson .. har nu mött upp med en ny .. bok. Idun 1901, s. 326. Här .. måste nationen möta upp med sina bästa krafter. Tenow Solidar 2: 198 (1906). (Bl. a.) fem utrikesministrar .. ha mött upp till överläggningar (i Haag). SvD(A) 1929, nr 213, s. 4.
MÖTA ÅT. (†) till I 2, i p. pf. i uttr. vara mött åt med ngn, ha haft ett sammanträffande med ngn. (Vi) Ähre altså i dagh mötte åth med dem Danske. AOxenstierna 2: 611 (1624).
MÖTAS ÅT. [fsv. mötas at; jfr ä. d. mødes ad] (†)
1) till III 2 a: mötas; sammanträffa; passera varandra. The samme gånger motte wäl blifwe .. så brede, att twå karle kunne wäl mötes ått. G1R 17: 484 (1545). Sparfven och Hämplingen möttes åt i en Hamp-Åker. Frese Sedel. 63 (1726). Landsm. II. 8: 20 (c. 1830, 1882). särsk. bildl., med pluralt saksubj., övergående i bet.: förekomma, finnas. Skoda här, tu rättsinnige Läsare, huru monga Feel vthi thenne ende Fablen mötas åt. Schroderus Os. 2: 24 (1635). Gyllenborg Skald. 18 (1798).
2) till III 2 b: mötas, sammanträffa (enl. avtal). Brahe Kr. 48 (c. 1585). Att Konungen i Danmark och Drottningen här i Sverige skole möthas åth på grenssen. RP 7: 281 (1638). MarkallN 1: 64 (1820). särsk. övergående i bet.: infinna sig (ngnstädes); äv., med pluralt subj.: församlas. SkrGbgJub. 6: 14 (1587). (Riddarhuset är sådant att adelsmännen där) kunne medh reputation mötas åth. RARP 3: 86 (1638). Giönekiöping, ditt (dvs. dit) alltt rechrytt (dvs. manskap) förårnatt ähr att mötas ått. OxBr. 9: 632 (1645).
3) till III 2 c: sammandrabba. HH 20: 171 (c. 1585; om flottor). Schroderus Os. III. 2: 154 (1635).
4) till III 2 d β; i det bildl. uttr. mötas åt på halva vägen, mötas på halva vägen. Sahlstedt (1773). Widegren (1788).
5) till III 2 e, med saksubj.: förenas. Barmhertigheet och sanning skola mötas åt, rettferdigheet och fredh kyssas. LPetri Psalt. 85: 11 (1560). Lantingshausen Young 1: 143 (1787). At (i en viss frisyr) bakhåret var uphöjdt i släta lockar och möttes åt i en knut. KonstNyhMag. 2: 32 (1820).
Ssg: (I 1) MÖT-LJUS, n. (i fackspr.) på (motor)fordon: avbländat ljus hos strålkastare, särskilt avsett att användas, då fordonet möter ngn; halvljus. Nerén (1930).
Avledn.: MÖTELSE, r. l. f. [fsv. mötilse (SvKyrkobr. 37)] (†) till III 2 a: möte; i ssgn mötelse-sätt, sätt på vilket ett sammanträffande äger rum, sätt att mötas; anträffat bl. bildl. Biberg 1: 311 (c. 1820).
Spoiler title
Spoiler content