SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1942  
MANDRAGORA mandra4gora l. -gå- l. -gω-, r. l. f.; best. -an ((†) -en Ödmann StrSaml. 5: 83 (1792)); pl. (föga br.) -er (Ödmann StrSaml. 5: 75 (1792), Myrberg GT HögaV 7: 13 (1895)).
Etymologi
[av lat. mandragoras, av gr. μανδραγόρας, alruna]
växten Mandragora officinalis Bertol., alruna; förr äv. om dryck med tillsats av alruna. BOlavi 30 a (1578; anfört ss. medel mot tandvärk). (Det) är i min tanka klart, att uti Hög. Vis. 7: 14. icke Mandragorens frukt, utan dess blomma åsyftas. Ödmann StrSaml. 5: 83 (1792). Ack, gif mig hit en dryck mandragora! / .. Att jag må sofva bort den tidens svalg, / Då min Antonius borta är. Hagberg Shaksp. 12: 143 (1851). PT 1901, nr 275 A, s. 3.
Ssgr: A: MANDRAGORA-ROT. Den grekiska mandragorarot, som den antika kirurgien använde till bedöfningar. PT 1913, nr 239 A, s. 2.
B (†): MANDRAGORE-OLJA, f. BOlavi 13 b (1578).
Anm. I ä. tid förekommer äv. formen man-drake, pl. -ar. [trol. en på utländsk botten uppkommen (folketymologisk) ombildning av mandragora; jfr eng. mandrake] Scheutz NatH 255 (1843). Dalin 769 (1855). Tholander Ordl. (c. 1875).
Spoiler title
Spoiler content