SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1943  
MASKINIST maʃ1inis4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(machinist 17591861. magenist 1764. marsinist 1657 (: BaletzMarsinisten). maschinist 17951868. maskinist 1804 osv.)
Etymologi
[jfr d. maskinist, t. maschinist, eng. machinist; av fr. machiniste; till MASKIN]
(i sht i fackspr.) person som har hand om den direkta vården o. skötseln av en maskin (se d. o. 1) l. en maskinanläggning l. större avdelning därav; särsk. om person som är berättigad att på eget ansvar sköta maskin osv.; ofta i fråga om kraftmaskiner. Broling Ångb. 10 (1816; om förare på ångvagn på landsväg; jfr b nedan). Vården om ett maschineri har maschinisten. Gynther ConvHlex. (1846). Den, som sköter en elektrisk belysningsanläggning, maskinisten, måste när som helst lätt kunna kontrollera strömstyrka och spänning. 2UB 3: 200 (1897). SFS 1920, s. 603. — jfr BIOGRAF-, KRAN-, LAND-, UNDER-, VÄRMELEDNINGS-, ÖVER-MASKINIST m. fl. — särsk.
a) sjöt. o. sjömil. person som (i befälsställning, efter förvärvad behörighet) har hand om skötseln av ett fartygs maskiner (jfr MASKIN 1 d). Förste, andre osv. maskinist. KrigVAT 1851, s. 589. StatSjöförsv. 1885, nr 5. Hellström Malmros 171 (1931). jfr ANSVARS-, FLAGG-MASKINIST.
b) (†) om lokomotivförare. ReglSJMachinEld. 1857, s. 3, 6.
c) person som sköter en teaters maskineri (jfr MASKIN 1 g, MASKINERI 1 c). HovförtärSthm 1759, s. 1648. Machinist vid Kongl. Theatern. Beskow Theat. 1832, Bil. 4. Bauck 1MusH 77 (1862). jfr HovförtärSthm 1657, Verif. 184 (: BaletzMarsinisten). jfr TEATER-MASKINIST.
d) (numera knappast br.) i bildl. anv. av c: person som (utan att själv öppet framträda) är den drivande kraften i ett händelseförlopp o. d., person som ”håller de dolda trådarna i sin hand”. BL 15: 129 (1848). Efter att hafva varit en af maskinisterna i Dreyfus-processens igångsättande har öfverste Bertin visat sig som en af de mest aktiva .. motarbetare af revisionen. GHT 1898, nr 220 A, s. 2. Anm. I vissa ordböcker, t. ex. Björkegren 1686 (1786), Heinrich (1814), Ekbohrn (1868), uppgives ordet äv. betyda ’uppfinnare av maskiner', ’tillvärkare av maskiner'.
Ssgr: (a) MASKINIST-AVDELNING~020. sjöt. vid navigationsskola, för utbildning av maskinister. SFS 1877, nr 21, s. 9.
-BITRÄDE~020. person som tjänstgör ss. biträde åt maskinist. PT 1906, nr 53 A, s. 3.
(a) -BREV. sjöt. av Kommerskollegium utfärdat bevis om ngns behörighet att vara maskinist på fartyg. SFS 1912, s. 116.
(a) -EXAMEN. sjöt. vid navigationsskola o. d., för vinnande av kompetens ss. maskinist på fartyg. SPF 1859, s. 376. SFS 1912, s. 118.
(a) -KLASS. sjömil. o. sjöt. vid sv. flottans underofficersskolor o. vid navigationsskolor; jfr -avdelning, ävensom klass 4 a. SFS 1877, nr 21, s. 9. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 139 (1882; vid underofficersskola). SFS 1922, s. 806 (vid navigationsskola).
(a) -KÅR. sjöt. o. sjömil. KrigVAT 1848, s. 188. 2NF 27: 1012 (1918).
(a) -LÄRLING. (förr) vid sv. flottan. Gynther Förf. 5: 432 (1848). BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 4 a, s. 20.
(a) -OFFICER. (förr) sjömil. vid sv. flottan: officer som hade överinseende över skötseln av fartygens maskiner. BtRStP 1844—45, IV. 1: nr 38, s. 2. BtRiksdP 1905, 5Hufvudtit. s. 16.
(a) -SKOLA, r. l. f. för utbildning av maskinister på fartyg. KrigVAT 1859, s. 238 (i konungariket Neapel). särsk. sjöt. om avdelning av underofficersskola vid sv. flottan. BtRiksdP 1875, I. 1: nr 19, s. 38.
(a) -STAT(EN). (förr) sjömil. i sg. best., ss. sammanfattande benämning på den sv. flottans maskinistunderofficerare. KrigVAT 1848, s. 218. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 121 (1879). UFlott. 1: 12 (1903).
(a) -UNDEROFFICER~00102. (förr) sjömil. vid sv. flottan: underofficer utbildad till o. tjänstgörande ss. maskinist. StatSjöförsv. 1876, s. 28. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 121 (1879). BtRiksdP 1912, VI. 1: nr 5, s. 16.
Ssg: maskinistunderofficers-stat(en). (förr) sjömil. BtRiksdP 1893, 5Hufvudtit. s. 4.
Spoiler title
Spoiler content