SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MONOGRAFI mon1ografi4 l. 1- l. 1-, l. -nå- l. -nω-, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. monographie, eng. monography, fr. monographie; av nylat. monographia, av gr. μόνος, en, ensam, o. -GRAFI]
(i fackspr.) skrift som på ett mera utförligt sätt behandlar en person l. ett begränsat ämne (inom ngn vetenskap o. d.). VetAH 1800, s. 20. G. Grotes storartade monografi öfver Platon. Bolin Statsl. 1: 71 (1868). Monografier över socknar och städer hade .. utgivits i mängd. Schück VittA 5: 442 (1936). (†) Gladioli Slägte, hvars monographie jag för många år sedan gifvit uti en Academisk Disputation. VetAH 1814, s. 190. — jfr DIALEKT-, KONSTNÄRS-MONOGRAFI.
Avledn. (i fackspr.): MONOGRAFIERA, v., -ing. (mindre br.) behandla (ett visst ämne o. d.) i en monografi, författa l. utgiva monografi(er) över (ngn l. ngt). BotN 1844, LitBih. s. 35. 2NF 19: 30 (1913).
MONOGRAFISERA, v., -ing. (mindre br.) = monografiera. Dalman ÅrsbVetA 1827, s. 54. Sernander SthmNat. 61 (1926).
MONOGRAFISK1040, adj. som har formen av l. utgör en monografi; ss. adv.: i form av en monografi. BotN 1841, s. 215. En monografisk framställning. Paulsson NArkit. Förord (1916).
Spoiler title
Spoiler content