SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NAKENHET na3ken~he2t l. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. skämts.) NAKOTHET na3kot~he2t l. -kωt~, r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2) -er.
Ordformer
(naken- (-enn-) 1526 osv. nakon- 15411712. nakot- 17491904)
Etymologi
[fsv. nakinhet; jfr t. nacktheit; avledn. av NAKEN]
1) till NAKEN 1: egenskapen att vara naken; äv. bildl., i fråga om människans andliga natur, själ o. d. Clädh tigh vthi hwit clädher, på thet thine nakenheetz blygde icke skal synas. Upp. 3: 18 (NT 1526). (Människan) måste .. i sit hierta känna .. sin medfödda Andeliga blindhet, nakenhet (osv.). KyrkohÅ 1903, MoA. s. 10 (1723). Den kyska nakenheten har i allas vår fantasi anor från paradiset. Rydberg Nakenh. 8 (1895). Hälsa och nakenhet. Almkvist (1932; boktitel). — särsk.: förhållandet att vara så klädd att stora delar av kropp o. lemmar äro obetäckta; förr äv. (i fråga om krigsfolk o. d.): förhållandet att vara dåligt utrustad med kläder; jfr NAKEN 1 e. RA I. 2: 258 (1568). At .. en stor del af Krigs-folket äro genom hunger och nakenhet döde blefne. HC11H 9: 37 (1697). Napoleon (I) gillade aldrig den indecenta nakenheten. Kleen Kvinn. 35 (1910).
2) metonymiskt, i konkret anv., om naken människa l. naken (människo)kropp; äv. koll.: naket (se NAKEN 1 d); äv. (i sht i pl.): naketfigur; jfr NUDITET. Lucidor (SVS) 302 (1673). En af Zorns etsade nakenheter. Laurin Skämtb. 98 (1908). Modellen tar en kappa över nakenheten och går ut i hallen. Cederschiöld Artist. 41 (1915). Jag sitter ej ogärna på en varieté och betraktar så mycken nakenhet som Paris' höga myndigheter anser vara nyttigt för mig. Bergman JoH 77 (1926). — särsk.
a) [efter framställningen i 1Mos. 3: 7; jfr språkpr. från Bib. 1541 under NAKEN 1] i uttr. skyla sin nakenhet med ngt o. d., skyla sin nakna kropp med ngt osv.; äv. hyperboliskt; förr äv. i uttr. ngns blygsamma nakenhet, ngns blygd. Kläderna, ther med warder förståndit gott nampn och ärligit ryckte, hwilket Lögnare och laackare på them froma och tystlåtiga alt nedh til beltet affskära, ja alt in til theras blygsamma nakenheet. Bullernæsius Lögn. 137 (1619). Klädnan, som them vthdriffnom aff Paradijs, at skyla theras nakenheet medh, giffwin är, warder .. anwänd til pråål. Schroderus Comenius 509 (1639). Jag skänkte .. (den trasigt klädde pojken) en omgång af mina aflagda kläder för att skyla sin nakenhet med. Scholander 2: 268 (1880).
b) bildl. (jfr 1, 5); i pl.
α) (i vitter stil, mera tillf.) om blottade känslor l. tankar o. d. Allt sitt inres nakenheter / fräckt de bjuda ut. Melin Dikt. 2: 96 (1904).
β) (†) om ohöljda (litterära) framställningar av den nakna människokroppen o. d.; äv.: ohöljda l. stötande uttryck(ssätt). De friheter geniet tar sig, äfven om frågan vore om physiska nakenheter, har den ensidiga talenten ingen rättighet att eftertaga. Törneros Bref 2: 206 (c. 1830). BEMalmström 1: 134 (c. 1860; om uttryckssätt).
γ) (†) blottor (se BLOTTA, sbst. 3 b). Hans puerilia (dvs. barnsligheter) och nakenheter i Mathesi. Swedenborg RebNat. 1: 287 (1718). Atterbom PoesH 2: 229 (1848).
3) till NAKEN 2: egenskapen att vara bar l. obetäckt. NF 3: 1069 (1879). — särsk.
a) till NAKEN 2 a; äv. (skämts.) i konkretare anv., om kalt l. skalligt parti (av hjässan o. d.). OPetri MenSkap. 28 (c. 1540); jfr 1. CAEhrensvärd Brev 2: 386 (1800). En liten hårtofs växte högst uppe, midt i den blanka nakenheten. Benedictsson Ber. 216 (1888).
b) till NAKEN 2 b (α). (Praterns) vinterliga nakenhet. Atterbom Minn. 601 (1819).
c) till NAKEN 2 d (α). Murberg FörslSAOB (1793). Stäppnaturens nakenhet. Anholm Gog 400 (1895).
d) till NAKEN 2 e. Den puritanska nakenheten i kyrkorna. KristlStudSkriftser. 56: 66 (1916); jfr 5. Väggarnas nakenhet. Otter Officer 442 (1930).
4) (†) till NAKEN 4: fattigdom; äv. i uttr. nakenhet på ngt, brist på ngt. Schipflåthans nakennhet på watutågh samptt Tampp och takell. HSH 36: 178 (1579). Dalin Arg. 1: 244 (1733, 1754).
5) bildl. (jfr 1, 2 b); till NAKEN 5 (o. 6): ohöljdhet; äv.: egenskapen att vara osminkad l. oförfalskad l. utan all utsmyckning l. försköning; stundom äv. övergående i bet.: torftighet; förr äv. i uttr. i sin största nakenhet, i sin mest renodlade form. Stå avslöjad i all sin nakenhet. Framställa det onda i all sin otäcka nakenhet. SKN 1845, s. 242. Sådana egendomar, der systemet (med statare) vidsträckt och i sin största nakenhet är tillämpadt. Frey 1850, s. 415. En naturlig nakenhet i uttryck, som ej sällan gränsade till plumphet. BEMalmström 8: 293 (1853). Quennerstedt StrSkr. 2: 252 (1915, 1919).
Ssgr (till 1): NAKENHETS-APOSTEL. (tillf.) förkämpe för nakenkultur. Den svenske nakenhetsaposteln, professor Johan Almkvist. ST(A) 1932, nr 218, s. 1.
-IVRARE. nudist. Hammar (1936).
-KULT. (tillf.) jfr kult, sbst.2 slutet. Östergren (1933).
-KÄRLEK. (tillf.) jfr -kult. Den helleniska nakenhetskärleken. Rydberg Nakenh. 10 (1895).
-LITTERATUR. (mera tillf.) litteratur som skildrar nakenhet l. ivrar för nudism; förr äv. om litteratur som ohöljt skildrar könslivet o. d. Nakenhetslitteraturens inflytelser på ungdomen. Verd. 1887, s. 29.
Spoiler title
Spoiler content