SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NYPON ny3pon2, förr äv. NJUPON l. HJUPON, n.; best. -et; pl. =; förr äv. HJUPOR, f. pl.
Ordformer
(g(i)öpor (-er) 17551822. g(j)öpon (-iö-) 1824c. 1870. hiben- i ssg 1823 (: Hibentorn)1868 (: Hibentorn). hipen- i ssg 1635 (: Hipen bakelsse). hippen- i ssg 1636 (: Hippen Backelsse)1637 (: Hippenbachelser). hiupan- i ssg c. 1645 (: Hiupana Rötter). hjupon (-iu-, -iv-) 16131847. hyfven- i ssgr 1659 (: Hyfwen bär)1868 (: Hyventorn). hypen 1635 (: Hypenbakelsse)c. 1870. hyppen- i ssgr 1635 (: Hyppenbakelsser)1636 (: Hyppenbake(l)se). jupon (jv-) c. 16351755. kypon 18241868. kypor, pl. 1766. njupe- i ssg 1798, 1816 (: Njupetorn). njupon (-iu-) 16601897. nybe- i ssg 1847 (: Nybe-torn). nype- i ssg 1698 (: nypetoorn)c. 1870 (: Nypetorn). nypen- i ssg 1806 (: Nypentorn). nypon 1736 osv.)
Etymologi
[fsv. hiupon, n. (pl.?); jfr sv. dial. nypon, nipon, tjupa, tjypa, jupa, jypa, hypa, hypen m. m., d. hyben; eg. pl. till en neutral sg.-form (jfr liknande övergång under FIKON) motsv. den feminina sg.-form som ligger till grund för pl.-formen hjupor (göpor o. d.) o. ssgsformen njupe-, nype-, samt nor. hjupa, f., fsax. hiopo, m., fhty. hiufo (t. dial. hiefen, hüfen), m., feng. héope, f.; av ett germ. heupan-, heupōn-, av ovisst urspr. Det uddljudande n-et är sekundärt o. har uppkommit gm felaktig upplösning av ssgr vilkas förled slutat på n, t. ex. STEN-NYPON (jfr nor. steinhjupa); jfr äv. NARV, sbst.2, I, pron. (NI)]
1) oval rödaktig frukt (eg.: fruktsamling omsluten av en flaskformigt uppsvälld del av blomaxeln) som förekommer hos olika arter av växtsläktet Rosa Tourn., särsk. hos arten Rosa canina Lin.; äv. (i sht kok. o. handel.) om torkade dylika frukter (som befriats från sina nötfrukter l. ”frön”); i pl. samt ss. koll. äv. i utvidgad anv., om nyponbuskar. Chesnecopherus RegIter B 4 a (1613). Inss(yltade) Niupon. HovförtärSthm 1660, Verif. 22. Plåcka Niupon och torcka. Salander Gårdzf. 49 (1731). Hela trädgården var uppfylld av krusbär och hallon och nypon. Lagerlöf Holg. 2: 411 (1907). jfr ALP-, FLOCK-, GRÖN-, LUDD-, LUKT-NYPON m. fl.
2) (†) om (frukten av) busken Rubus fruticosus Lin., björnbär, o. närstående arter. Schroderus Dict. 103 (c. 1635). Dens. Comenius b 11 a (1639).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): NYPE-TORN, se B.
B: NYPON-BAKELSE. (†) bakvärk med (syltade) nypon ss. fyllning. HovförtärSthm 1635 B, s. 543. Därs. 1640 A, s. 729. —
-BLOM. (i sht i vitter stil) koll.: nyponblommor. Karlfeldt FridLustg. 106 (1901). jfr: Nyponblomsbuketten. Wirsén Ton. 59 (1893).
-BLOMMA, r. l. f. i sht bot. blomma av nyponbuske. Murberg FörslSAOB (1793).
-BOLL. (†) hårig utväxt på törnrosbuskar, förorsakad av styng av insekten Rhodites rosæ Lin.; sömntorn, bedeguar. Franckenius Spec. E 3 b (1659). Palmberg Ört. 30 (1684).
-BUSKE. (nypon- 1638 osv. nypone- 1694) om (vilda) arter av växtsläktet Rosa Lin.; särsk. om Rosa canina Lin. Franckenius Spec. F 3 b (1638).
-BÄR. (numera bl. tillf.) frukt av nyponbuske, nypon. Franckenius Spec. E 3 b (1659). Heidenstam NDikt. 87 (1902, 1915).
-FLUGA. entomol. flugan Zonosema alternata Fall., vars larver leva i nyponbuskens frukter. Dahlbom Insekt. 320 (1837).
-FRÖ. (numera bl. i icke fackligt spr.) om nötfrukterna i nyponbuskens skenfrukt. ApotT 1698, s. 72. Klint (1906).
-FYLLNING. om syltade nypon, förr använda till fyllning i tårtor. Warg 482 (1755).
-KAKA, sbst.1 (sbst.2 se d. o.). (mindre br.) kok. kaka tillredd med bl. a. syltade nypon. Ekberg Hvad äta? 308 (1899).
-KRÄM. kok. kräm av kokta o. passerade nypon. Warg 561 (1755).
-KÄRNA, r. l. f.
1) (i icke fackligt spr.) = -frö. Murberg FörslSAOB (1793).
2) (†) om nyponbuskens skenfrukt, nypon. VetAH 1786, s. 249.
-LUS. (†) koll. l. i pl., om de små håren på nyponfröna. Retzius FlOec. 614 (1806). Agnér VäxtNytta 87 (1897).
-MARMELAD. kok. Hagdahl Kok. 1076 (1879).
-MASK; pl. -ar. (föga br.) entomol. nyponflugans larv. Dahlbom Insekt. 321 (1837).
-MOS. kok. Warg 561 (1755). UNT 1933, nr 204, s. 9.
-MUST. kok. o. handel. preparat som innehåller de värdefullaste beståndsdelarna av torkade nypon. Hemma 1928, nr 9, omsl. s. 4. —
-ROS; pl. -or. nyponbuskens blomma; äv. om nyponbuske (i sht om arten Rosa canina Lin.). Liljeblad Fl. 201 (1798; om Rosa canina).
-RÖD. av den röda färg som är utmärkande för mogna nypon. Hedin KrRyssl. 76 (1915).
(2) -SKOG. (†) björnbärssnår. Schroderus Dict. 69 (c. 1635).
-SKÖRD. LfF 1901, s. 65.
-SNÅR. Rydberg Vap. 266 (1891).
-SNÄRJE. (i vissa trakter) = -snår. Ossiannilsson Ork. 53 (1907). Mörne HöstlDikt 12 (1919).
-SOPPA, r. l. f. kok. beredd av torkade nypon m. m. Aspelin Fl. 30 (1749).
-SÅS. kok. jfr -soppa. Warg 72 (1755).
-TE, n. (ss. ersättning för vanligt te använd) dryck som tillredes av torkade nypon l. av nyponmust l. av de torkade bladen av nyponbusken. EskilstKur. 1940, nr 72, s. 7. ManTager 124 (1941).
-TORN, r. l. m. (nype- 16981822. nypon- 1659 osv.) [jfr nor. dial. njupetorn] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om arter av släktet Rosa Tourn.; särsk. om Rosa canina Lin. Franckenius Spec. E 3 b (1659). BotN 1896, s. 9 (fr. Åland).
-TRÄD. (-trä) (i vissa trakter) nyponbuske. Serenius (1734; under hep-tree). ASFFlF XL. 4: 28 (1915; fr. Åland).
-TÅRTA. (förr) jfr -kaka, sbst.1 Egerin Kokb. 167 (1733). Broocman Hush. 6: 3 (1736).
C (†): NYPONA-ROT. [roten har en rosenliknande lukt] örten Rhodiola rosea Lin., rosenrot. IErici Colerus 2: 59 (c. 1645).
D (†): NYPONE-BUSKE, se A.
Spoiler title