publicerad: 1925
FLOCK flok4, sbst.1, r. l. m. ((†) n. VetAH 1811, s. 135); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar ((†) -er (i vissa fall möjl. att hänföra till sg. flocka) Schroderus Os. 2: 19 (1635), Dalin Hist. 2: 429 (1750), Strinnholm Hist. 2: 464 (1836); ss. n. = (VetAH 1811, s. 135));
äv. (numera bl. i bet. 1, men där ofta, i sht i fackspr.) FLOCKA flok3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(flock (-å-, -kk) 1525 osv. floch 1529. flok 1526—c. 1690. fluck (-kk) 1635—1729. flocka, i bet. 3 a 1616, i bet. 1 1811 (: flockor, pl.) osv.)
Etymologi
[fsv. flokker (flokke), hop, avdelning i en lagurkund, motsv. d. flok, nor. flokk, isl. flokkr, eng. flock; i bet. 1 sannol. av mnt. vlocke l. t. flocke, tova, tapp, urspr. måhända av annat urspr.; för övr. av oviss härledning]
1) relativt liten, i allm. löst sammanhängande hopning av ngt förhållandevis lätt (o. mjukt) material, ss. ull, silke, snö, skum; tova, tofs, noppa, flinga; företrädesvis i pl. Snön föll i stora, lätta flockar. Plocka bort flockor l. flockar. Flockor l. flockar av bomull, (havs-) skum Flockor (l. flockar) som bilda sig i alltför mättade lösningar. Ostämnet utföll i fina, luckra flockor (l. flockar). Tunna flockor (l. flockar) av slem simma i vätskan. Dähnert 73 (1746). Och syntes efter dess (dvs. kungsvattnets) ställning i värman et rödt sediment i lösa yfviga flockar vid bottnen. VetAH 1754, s. 62. När ägghvitan (under vispning) slutligen samlar sig .. i flockar. Grafström Kond. 177 (1892). Man kallar äfven dessa ljusmoln (på solytan) flockar (flocculi) på grund af deras yttre likhet med snöflockar. VetAÅrsb. 1912, s. 333. (†) Glimmer, i svarta fjell, som ligga i små flockar inströdda (i graniten). Hisinger Ant. 2: 68 (1820). — jfr MOLN-, SNÖ-FLOCK, ULL-FLOCK(A) m. fl.
2) om ett obestämt antal av personer l. vissa djur (numera företrädesvis däggdjur o. fåglar), stundom av ting, vilka förekomma l. påträffas tillsammans l. uppträda l. uppfattas ss. en (samlad) helhet; särsk. om personer som gm överensstämmelse i levnadsvillkor l. åsikter l. strävanden l. dyl. framträda ss. en enhet; stundom i viss mån nedsättande; (mindre) skara, samling, hop, grupp, lag, sällskap, följe; äv. mer l. mindre oeg, l. bildl. Stora flockar av barn, av (beväpnade) bönder, av rådjur, av vargar, av gäss. Komma, ströva omkring, leva, samla sig i flockar. Dela sig, sprida sig, upplösa sig i (mindre) flockar. Den förnämste i hela flocken. Huvudmannen för de upproriskas flock. Skilja sig från flocken, ej gå med den stora hopen, gå sina egna vägar, vara självständig. Stiernhielm Herc. 195 (1648, 1668). Någre gamle Doctorer .. kallade .. (en dotter av ”fru Okunnighet”) Sanning, hvilket af hela Flocken med stort skrik bifölls. Dalin Arg. 1: 141 (1733, 1754). En flock med Jakter. Nordenflycht QT 1748—50, s. 79. Ihre 1: 502 (1769). Den lärde flocken. Björnståhl Resa 2: 134 (1773). Tönder-rasen var exponerad i en flock af 6 djur från Finspong. TT 1871, s. 250. Den unga skaran .. upplöste sig i stridande hopar och samlades på nytt i enad flock inför kejsaren och senaten. Rydberg RomD 54 (1877). Stugorna stodo i en tät flock. Heidenstam Skogen susar 125 (1904). (†) The hafwa sankat flåck och .. anstält perlament för Hendrich Clofwensichz poort. ConsAcAboP 1: 43 (1641). — jfr KRIGAR-, KRÅK-, MENINGS-, MÄNNISKO-, REN-, STAR-, STJÄRN-, STOR-, TRAN-, UPPRORS-, VARG-, Ö-FLOCK m. fl. — särsk.
a) i uttr. i flock, ofta bildl. för att uttrycka anslutning l. samvärkan l. dyl. Färdas, komma, leva, flyga i flock. Vargarna jaga i flock. Gå i flock, bildl.: icke gå sin egen väg, följa med strömmen. Gå i flock med ngn, bildl.: vara ansluten till ngn, höra till ngns anhang. Tranan .. / .. flyger helst i Flok. Spegel GV 212 (1685). Motvilja för att gå i flock med något slags parti. NF 15: 749 (1891). särsk.
α) i sammanställningarna i flock och fare, i flock och farnöte, i flock och följe, i flock och sällskap, se FAR, sbst.3, FARNÖTE, FÖLJE, SÄLLSKAP.
β) (numera knappast br.) i förb. vara i flock (med ngn), vara i sällskap med en person vid det tillfälle, då han gör sig skyldig till brottslig handling. GR 14: 116 (1542). FörarbSvLag 2: 88 (1698).
γ) (numera knappast br.) i förb. giva sig i flock med ngn, giva sig i sällskap med ngn, sälla sig till ngn. Dalin Hist. 2: 264 (1750).
δ) (†) i förb. se till i flock, se i stort. När wij seem til i flock, och uthan åskynio, så skal osz tyckia alt wara härligt. Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643).
3) med tanke särsk. på samlingen l. skaran l. hopen ss. del av ett större helt: avdelning, grupp. — särsk.
a) [efter motsv. anv. i fsv.] (numera bl. i fråga om fsv. förhållanden) av samhöriga rättssatser bestående avdelning i lagurkund (tillsammans med ett antal andra dylika samhöriga avdelningar bildande en balk). Schroderus Waldt 16 (1616). Dens. Os. 2: 19 (1635; i fråga om ett kyrkomötesbeslut). Then Romerske Laghens Flucker. Därs. 59. Rättssatserna samlades i flockar, vanligen, kanske alltid, uti bunden form. Hildebrand Statsförf. 51 (1896).
b) (†) avdelning i litterärt värk o. d.; ngn gg: häfte. Hiärne 2Anl. 355 (1706). Jag (menar det) vara tjänligt, at dela denna förklaring i tvänne Flockar. Dalin Vitt. 5: 46 (1751). Samling til korta Beskrifningar öfver Svenska Städer, I. Flocken om städerna i Vestmanland. Hülphers (1778; boktitel). På det .. de lösa arken (av arbetet) måtte hinna at delas i flockar, och flockarna i delar. SP 1780, s. 839. Möller (1790). Odhner G3 1: 594 (1885).
c) (†) (under)avdelning i (natur)vetenskapligt system; naturlig grupp, ordning, klass. Mineralierne kunna .. delas i tre flockar eller ordines. VetAH 1744, s. 21. De ord, som .. höra til samma flock .., skiljas imellan sig i flera slag. Hof PhilosGr. 4 (1782). (Folktrons huvudbilder) ordnas .. bäst efter de serskilta rum de intaga i trenne flockar. (Forssell o.) Grafström 50 (1829). Flera slägten tillhopa utgöra en Ordning (eller Flock: Ordo). Sundevall Zool. 4 (1835). — jfr ORD-, ÖRT-FLOCK.
e) om personer; numera nästan bl. i fråga om forntida förhållanden: truppavdelning av viss storlek. Fennia XVI. 2: 79 (i handl. fr. 1746). Detta Rytteri var delt i flockar på sidorne af Slaktordningen. Dalin Hist. 1: 261 (1747). Carlstedt Her. 1: 105 (1832). Männen välja sig bland gossar märkesmän för flock och tropp. Rydberg Dikt. 1: 31 (1874, 1882). Olson Snorre 2: 434 (1922).
4) [ssgn RING-FLOCK är anträffad betydligt tidigare än det enkla ordet] bot. benämning på blomställning vars blommor äro skaftade o. utgå från en mycket förkortad huvudaxel. Sammansatt flock, blomställning som utgöres av flera i flock ställda småflockar. Hartman Fl. XLVI (1820). — jfr BLOM-, RING-, SMÅ-FLOCK m. fl.
5) (förr) tekn. sammanfattande benämning på två bläckstörtsbuntar, tång. Rinman 1: 497 (1788). Eneberg Karmarsch 2: 227 (1861).
6) [efter motsv. anv. i isl.] litt.-hist. kortare fornnordiskt (fornnorskt, isländskt) skaldekväde utan indelning gm återkommande ”stäv” l. omkväde(n) o. därigm skiljande sig från drapan. Peringskiöld Hkr. 1: 712 (1697). (Gunnlög Ormstunga) fann det besynnerligt, att Rafn icke gjort sig besvär att dikta en dråpa, utan nöjt sig med att åstadkomma en s. k. flock. Hildebrand Isl. 268 (1883).
(4) -BLOMMIG. bot. som har blommorna sittande i flock; särsk.
b) (†) i uttr. flockblommig vårlök, örten Ornithogalum umbellatum Lin., morgonstjärna. SvBot. 6: 388 (1810).
c) i inskränktare anv., om växter tillhörande fanerogamfamiljen Umbellatæ Lin.; oftast i pl. ss. sbst. De flockblommiga (växterna). Flockblommiga (växter). Hartman Fl. LI (1832). —
(4) -BLOMSTRIG. bot. flockblommig; nästan bl. i inskränktare anv., om växter som tillhöra fanerogamfamiljen Umbellatæ Lin.; oftast i pl. ss. sbst. De flockblomstriga (växterna). Flockblomstriga (växter). Areschoug Växt. 112 (1875). —
c) bot. till 4; i fråga om blomställning: som liknar en flock. Hartman Bot. 86 (1843). Blommorna (äro) flocklikt samlade i toppen af stjelken. NF 12: 1228 (1888). —
(4) -LILJA. (†) bot. om liljeväxter av släktet Agapanthus l'Hérit., i sht om den i Sverge ss. rumsväxt förekommande arten Agapanthus umbellatus l'Hérit. Lilja FlOdlVext. 48 (1839). —
(4) -NACKEL. bot. benämning på örten Hieracium umbellatum Lin. Flock-Nackelen som i Skåne kallas Nolanaber. Rothman Bisköts. 1: 228 (1800). —
(2) -PRIS. pris som utdelas för grupp av nötkreatur, vanl. kor. Flockpriser .. för flockar af hondjur, åtföljda af minst ett handjur. LAHT 1901, s. 219. Flockpris, som .. vid premieringen utdelas för minst 3 prisgilla kor. 2NF 20: 376 (1913). —
-TALS. (flock 1723 osv. flocka- 1697. flocke- 1753—c. 1760)
2) till 2: hoptals, hopvis, i flockar, i hopar, i grupper. Hans män komme esomoftast flockatals til honom. Peringskiöld Hkr. 2: 66 (1697). Kramsfåglarna flögo flocktals. Cederborgh OT 2: 26 (1810). (†) ss. adj. Flocktals gatupojkar. Adlerbeth Ant. 1: 113 (c. 1792).
3) (†) till 3 b: i delar l. häften. Wallin .. ämnar utgifva öfversättningar af latinska skalder flocktals. CLivijn (1806) hos Hjärne DagDrabbn. 227. —
(1) -ULL, sbst.1 (sbst.2 se FLOCK, sbst.2 ssgr) bot. på växtdel flockvis hopade ullhår. Arrhenius Term. 31 (1842). Dalin (1851). —
(2) -VIG, n. (i fråga om fornnorska förh.) kamp mellan flockar (om minst 5 man vardera) av tvenne ätter; jfr ENVIG. Järta VSkr. 1: 199 (1832). —
-VIS, adv., i bet. 4 äv. adj. (flock- 1734 osv. flocke- 1712—1753)
1) till 1: i form av flockar l. flockor. Man .. såg dimman föras flockvis, somt djupare, somt högre. Linné Ungd. 2: 287 (1734). Tavaststjerna Barnd. 9 (1886).
2) till 2: hopvis, hoptals, i flockar, i hopar. (Bönderna) föll flockevis an Arméen. Celsius G1 2: 260 (1753). Hundarna genomtåga stundom flockvis skogarna med höga tjut. Nilsson Fauna 1: 217 (1847).
3) till 3.
a) (†) till 3 b. Hwad behöfwe wij .. predika uppå Vers och rimma flocke-wijs (dvs. kapitel efter kapitel)? ÖB 21 (1712; å motsv. ställe i det fr. originalet: rimer par chapitres).
4) (knappast br.) bot. till 4; ss. adv.: i flock(ar); ss. adj.: flockställd. En buske .. med .. nästan flockvisa blommor i bladvecken. Nyman VäxtNatH 1: 209 (1867). —
(4) -VÄXT. bot. benämning på växt tillhörande fanerogamfamiljen Umbellatæ Lin., parasollväxt. Holmström Naturl. 140 (1895).
B (†): FLOCKA-TALS, se A.
C (†): FLOCKE-TALS, -VIS, se A.
Avledn.: FLOCKA, v.1, se d. o. —
FLOCKIG, adj.1 (adj.2 se FLOCK, sbst.2 avledn.) [jfr FLOKOT] till 1: som har l. utgöres av flockar l. flockor. En flockig fällning. Flockigt ylle. Flockiga moln. EconA 1807, aug. s. 57. Den flockiga snön (förvandlas) till en kornig massa, som kallas firn. Dahm Geogr. 14 (1863). Den .. flockiga askan. TT 1885, s. 60. En frasig, flockig och mager glass. Grafström Kond. 123 (1892).
Spoiler title
Spoiler content