SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NYSA ny3sa2, v. -er, nös 4s l. nyste, nyst, ngn gg äv. nusit 3sit2, äv. (i vissa trakter, vard.) nysit. (inf. o. pr. ind. pl. njusa (-iu-, -iw-) VarRerV 8 (1538), Meurman (1847). nysa Dalin Arg. 1: 174 (1733, 1754) osv. pr. ind. sg. nijusz SvOrds. B 1 b (1604). niws FormPuerColl. C 10 a (1559). nys Rhodin Ordspr. 35 (1807), Granlund Ordspr. (c. 1880). njuser (-iu-) BOlavi 2 b (1578), Lind (1749). nyser Giese Sprachm. 1—3: 283 (1730) osv. — ipf. ind. sg. niös Bliberg Acerra 594 (1737). niöss Lind (1749). nyste Isogæus Segersk. 1091 (c. 1700) osv. nös (nöösz) Isogæus Segersk. 1090 (c. 1700) osv. — ipf. ind. pl. niuste Isogæus Segersk. 1090 (c. 1700). nuso Tullberg SvSpr. 2: 66 (1836). nyste Tullberg SvSpr. 2: 66 (1836) osv. nöso Strömborg SvSprSkol. 22 (1857) osv. — ipf. konj. nyste Sundén (1887) osv. nöse Sundén (1887) osv. — sup. nusit Botin SvSpr. 122 (1777), Östergren (1933). nysit Sahlstedt (1757), Östergren (1933). nyst Giese Sprachm. 1—3: 283 (1730) osv.) vbalsbst. -ANDE (Job 41: 9 (Bib. 1541) osv.), -NING (Hambræus Erasmus A 6 b (1620) osv.).
Ordformer
(niuss- (-sz-) i ssgr 16281697. njus- (-iu-, -iw-) 15381847. nus- i ssgr 16501698. nys- 1640 osv. nyss- (-sz-) i ssgr 16421727. nyysz- i ssg 1680)
Etymologi
[fsv. niusa (samt med stammen nys- i ssgn nysyrt, nysört); jfr sv. dial. nysa, njusa, d. nyse, mnt. nēsen, fht. niosan (t. niesen), meng. nēsen (eng. neese; möjl. från nord. spr.); av ett germ. hneusan, st. v., av ljudhärmande urspr. liksom FNYSA o. SNUSA. Rörande utvecklingen av niu- till ny- se NYPA, v.]
1) efter en ofrivillig (o. djup) inandning, orsakad av en konvulsivisk rörelse i andningsmuskulaturen, med explosionsartad kraft utstöta den inandade luften genom näsan (o. munnen); jfr PRUSTA. VarRerV 8 (1538). (Om) Folck blifwa hufwudtunga och myket niusa (kan man vänta rägn). IErici Colerus 1: 45 (c. 1645). Julvätten .. gaf .. (Vigg) en rökpuff (ur sin tobakspipa) i näsan, så att han nös. Rydberg Vigg 6 (1875). Då nös gossen, ända till sju gånger. 2Kon. 4: 35 (Bib. 1917). — särsk.
a) i fråga om en mängd vidskepliga föreställningar rörande betydelsen av att ngn nyser. Det nös jag på, dvs. sanningen i vad som nyss yttrats bekräftas av att jag nös. Hwadh skal iagh önska honom som niws? FormPuerColl. C 10 a (1559). Thet måste vara sant, efter jag nös. Lind (1749). (Han) vaktade .. sig noga .. att glömma att säga Hjelpe Gud, när någon nös. Kexél 2: 35 (1781). Den som nyser på fastande mage, han får något roligt under dagen. Landsm. VIII. 3: 7 (1898; fr. Närke). Det är farligt att stå och nysa mot norr. Heidenstam Svensk. 1: 193 (1908). jfr MORGON-NYSANDE.
b) (ngt vard.) ss. vbalsbst. nysande l. nysning i jämförelser o. bildl., för att beteckna att ngt sker mycket snabbt l. inträffar oväntat o. d. Som ett nysande kastade jag hästen åt venster, och lät det bära af. Sparre Frisegl. 3: 52 (1832). Inspirationen, som kommer öfver honom (dvs. den rätta poeten) som ett nysande. Tegnér (WB) 9: 302 (c. 1841). (Det första numret av skämttidningen) gick åt i en nysning. Johanson Ligap. 52 (1907). Claëson Estaunié Ansikt. 22 (1926).
c) (i vitter stil, föga br.) oeg., i fråga om frambringande av ljud som påminna om ett nysande. I skorsten stormen nyser — / Gud hjelp oss lite hvar! Sehlstedt 3: 89 (1867); jfr a. Hyfveln började spotta och nysa sitt hvitsch, hvitsch. Strindberg RödaR 238 (1879).
2) (†) snusa. (Käringar) Niusa og rökia Tobak. Warnmark Epigr. L 1 b (1688).
Särsk. förb.: NYSA TILL10 4. till 1: få nysanfall, nysa. (Pojken) nös .. regelbundet till. Wägner Norrt. 89 (1908).
NYSA UT10 4. till 1.
1) nysa så mycket som man behöver. Ingenting rensar ett grumligt hufvud bättre, än att få nysa ut så der hederligt. Almqvist Ekols. 1: 139 (1847).
2) (i vissa trakter) i uttr. nysa ut ngn, enl. folkliga föreställningar: råka nysa under sådana omständigheter att ngn (i rummet o. d.) närvarande kommer att dö under det löpande året. Sundblad GBruk 141 (1888).
Ssgr (i allm. till 1): A: NYS-ANFALL~02. jfr anfall, sbst.1 3. PedT 1898, s. 420. —
-ATTACK. (i sht i fackspr.) jfr attack 3. Lidforss Kås. 2: 194 (1912).
-BLAD. [åsyftande bladens användning ss. tillsats till snus för att åstadkomma kraftiga nysningar; jfr arnika] (i vissa trakter) örten Arnica montana Lin., hästfibla (se d. o. 1); jfr -ört. Wahlenberg FlSv. 530 (1826; fr. Östergötl.).
-GRÄS. (nys- 17731893. nyse- 16851739) (†) örten Achillea ptarmica Lin., nysört. Rudbeck HortBot. 94 (1685). Lundell (1893; fr. finl. förf.). Ssg: nysgräs-blomster. (†) farm. om de torkade blommorna av Achillea ptarmica Lin. ApotT 1698, s. 27. Därs. 1737, s. 29. —
-KRAMP. (mindre br.) med. kramp i andningsmuskulaturen i samband med nysning. NF (1887). Lidforss Kås. 2: 198 (1912).
-MEDEL. jfr -pulver. Fischerström 4: 439 (c. 1795).
-PULVER. (nys- 1642 osv. nyse- 16401739) pulverblandning avsedd att vid inandning i näsan framkalla nysning. Linc. (1640; under sternutamentum). Vem som strött nyspulver i .. (skådespelarnas) rollhäften vart aldrig uppdagat. Hodell Tack 181 (1947).
-RETANDE, p. adj. (i fackspr.) som framkallar nysning(ar). Smith Gastj. 19 (1925).
-ROT. (nys- 1675 osv. nyse- 16401762) farm. om vissa växters rötter avsedda att (i torkat o. pulveriserat tillstånd) användas ss. l. i nyspulver; särsk. i uttr. svart nysrot, om roten av Helleborus niger Lin., o. vit nysrot, om roten av Veratrum album Lin.; utom i fråga om ä. förh. numera bl. i utvidgad anv., om resp. växter; jfr prust-rot. Linc. (1640; under elleborum). (Mot kräfta hos häst användes bl. a.) hwijt och swart Nyseroot, pulweriserat. IErici Colerus 2: 326 (c. 1645). Svensson Kulturv. 63 (1893). särsk. (†) i utvidgad anv., i uttr. nysrot med fänkålsblad, växten Adonis vernalis Lin., våradonis. Rudbeck HortBot. 40 (1685).
-ÖRT. (nys- 1628 osv. nyse- 16281694) om örter, helt l. till vissa delar använda för framställning av nysmedel (jfr -rot); numera bl. om Achillea ptarmica Lin.; förr äv. i uttr. svart nysört, om Helleborus niger Lin., julrosor, vit nysört, om Veratrum album Lin., prustrot; jfr prust-ört. Månsson Ört. 229 (1628: hwijt .. swart). Serenius (1734; under sneeze-wort; om Achillea ptarmica).
B (†): NYSE-GRÄS, se A.
-KRYDDA, r. l. f.
1) nyspulver. Linc. (1640).
2) om (roten av) växterna Helleborus niger Lin. o. Veratrum album Lin.; jfr nys-rot. Helsingius (1587). Schultze Ordb. 2450 (c. 1755).
-PULVER, -ROT, -ÖRT, se A.
C: NYSNINGS-ANFALL~02 l. ~20. nysanfall. —
-ATTACK. (i sht i fackspr.) nysattack. FörhLäkS 1871, s. 210. —
-MEDEL. (i sht förr) farm. o. med. nysmedel. Löwegren Hippokr. 2: 415 (1910).
-RETANDE, p. adj. (i fackspr.) nysretande. NormFört. 43 (1894).
Spoiler title